Att få möjlighet att prova några viner från vinkällaren på Grythyttans värdshus är ju väldigt trevligt. Och eftersom möjligheten gavs när vi då kunde tillbringa en ”lyxhelg” med även i övrigt gott vin och inte minst god mat och mycket trevlig service och vänlig personal.
Grythyttan erbjuder en ordnad vinprovning av fyra viner under 1 timme. Provningsledaren var också hovmästare och hade, naturligtvis, fått sin skolning på ”måltidens hus” – Örebro universitets 3-åriga somelier & matkreatörsutbildning.
Nåväl – fyra viner – två vita och två röda. 
Och så börjar man rulla glaset,titta, dofta, sniffa på det första vita. Ljus gult, lite citrus, och är det inte lite mineral- men ändå lite moget. Kanske lite gula äpplen. Första tanken är chardonnay, men sen säger någon att det i alla fall inte tropiska frukter. Då kommer tanken – Alsace och så fäster sig riesling eller möjligtvis pinot gris i hjärnan.
Men så ”lurad” man blev. Det var Chardonnay från Nya Zeeland Marlbourogh, men inte ekad. 
Nästa vita då. Mycket gulare, en skarp doft -åt det rökiga hållet. Lite tung och nästan unken doft. Kanske kan det vara åt champinjonhållet – en pinot gris denna gång- eller från sydafrika chinin blanc? Vi får ledtråd Frankrike och då tänkte på något ”sur lie” vin- Loire muscadelle kanske? Men icke – här var det verkligen ”lurigit”. En chardonnay till !!
En Chablis Premier Cru från Lys. Och- det var ju där vi var för några veckor sedan…. vi stod ju just vid Lys vinodlingar och drack en Petit Chablis… ju. 
(Man borde inte få luras med två chardonnay på samma provning)
Det som var intressant att få veta var att just denna Chablis premier Cru från Lys har då endast lagrats på ståltank men med batonage, dvs skalrester och fällning har legat med och blandats in under 12 månader. Detta skall då ge den lite rökiga doften.
De röda då. Ja den första är normalt ungt blå/röd färg, och smakar lite saftigt och lite konstgjort och doften ärpå något sätt fruktig, åt jordgubbehållet. Och vi får ledtråd Europa. Det smakar lite syrligt och lite taniner. Aha – en typisk boujolais kanske – maceration carbonic förstås. Och det sista var då rätt, men en temparnillo. Spaniens svar på Boujolais neveau! Vem skulle ha gissat på det?
Och det var inte så gott heller.
Och det sista röda… Mörkt rubinrött, god härlig doft åt sv vinbärshållet men inte så tungt, men lite kryddigt. Smakar lika gott, om inte bättre… mmm underbart. Härligt, härligt, vill ha mer
.
Och glädjande nog är det då en typ av vin som jag inte tror jag smakat tidigare, men tänkt att man ska väl försöka spara ihop till en sådan…
Det var en s.k. supertoscan. Och då var jag lite rätt med Cab. Savignon och så var det Sangiovese, förstås.
Så fort gick den timmen. Och inte finns den goda italienaren att köpa på systemet heller !
