Cronmari Vinblogg

Folk o Folk provning

Amarone & Grappa

Provning på Näringslivets hus den 20 mars 2019

Det är svårt att motstå denna provningskombination –
Amarone och Grappa, vilket många andra
också tyckte. Lite för mycket folk i den annars mycket trevliga miljön. Därtill
väl alkoholstarka drycker, medförde att det blev lite väl hög ljudnivå. Mats
Claësson som presentatör gjorde sitt bästa för att, innan alkoholens inverkan
på ljudnivån blivit alltför hög, hinna med att kunnigt ge intressant
information om dryckerna, såsom att ”amar”
betyder ”bitter”, att en amarone är som bäst efter 10-15 år, att några är gjorda på s.k.
traditionellt sätt – robusta och komplexa och kraftiga och några
mer moderna, mer fruktiga och mjukare och kanske lättare att kombinera till mat.
Och inte minst hur man identifierar ett kvalitetsvin lätt som en plätt, eller…?

Så här är det:

Kvalitet = 1) Balans
2)Komplexitet 3)Lång eftersmak 4) Intensitet i smak och aromer.

Som alltid serverade en mycket vällagad och delikat
varmrätt- hjortstek med sötpotatispure gräddsås och bakade syrliga tomater som
tillbehör.

Provningen

Amarone

Pasqua Amarone della
Valpolicella 2015 229:-

(2358)

65% Corvina, 25% Rondinella,5 % Corvinone 5 % Negrara- 3
månaders tork och lagrad i små ekfat i 18-20 månader. Tillhör den moderna
stilen.

Kryddig fruktig och
hyfsat lång eftersmak – (men det första vinet att prova)

Villabella Amarone
della Valpolicella Classico 2012 289:-

(74846)

70% Corvina, 20 % Rondinella, 10 % Corvinone, 4 månadres
torktis och 3 års lagring på Slavonska ekfat.

Något spritig,
russin, och lite längre eftersmak.
Tillhör den traditionella stilen – lite
mer robust och bra längd. Helt ok, men inte den bästa ikväl.

Terre di Cariano
Amarone della Valpolicella Classico 2012 319:-

(3122)

60% Corvina 25 % Rondinella 5 % Corvinone, 5 % Croatina, 10
% Osoleta – 4 månders torktid, och 70% av vinet lagrat i ek- och körbärsfat i
18 månader, resterande 30 % av vinet lagrades i sörre ekfat.

Aromer av körsbär,
mandel, bigarråer, russin vanilj, lite choklad. Framställs enligt den
traditionella metoden. Känns balanserad och har en bra längd, med tydliga men
mjuka tanniner. God, kvällens bästa Amarone. Kanske t.o.m. prisvärd, om man
vill ha en bra Amarone. Fungerade utmärkt till maten.

Mai dire Mai (övers –
säg aldrig, aldrig J) Amarone della
Valplocella 2010 950:-

(76155)

65 % Corvina, 10 % Rondinella, 15 % Corvinone, 10 % Osoleta
– torkade i 4 mån och lagrad i nya franska ekfat i 2 år.

Chokladaromer,
kryddig, fat, ceder, fyllig, sträv. Motsvarar inte priset. Kanske blir mjukare
om några år. För kraftig i maten, men
inte heller angenäm efter maten. Möjligt att en bit ost hade gjort bättre
rättvisa till vinet. Men roligt att prova en dyr Amarone.

Därefter blev det
verkligen sprit i glasen :

Grappa, som är
varunamnsskyddat i Italien, finns i stort sett i alla vinproducerande länder,
fast då under andra namn.

Dessa fyra är alla producerade i Veneto, och har var och en
sin speciella stil.

Poli Cleopatra Prosecco Oro (30502) 251:-

100 % Glera.

Kartig – men mildast

Grappa Amorosa Di Settembre (87001) 554:-

100% Vespaiolo

Lång eftersmak

Poli Bassano Classica (306)

”lokla druvsorter” 279:-

Typisk kraftigt spritig

Jacopo Polia Grappa Barili di Sassicaia (87316) 709:-

Cabernet Sauvignon och Cabernet Franc i okänd %-fördelning.
Mandeldoft, men spritig.

Att bara ta en liten smutt grappa efter en måltid kan vara
riktigt angenämt, men bara en liten smutt – typ ett kryddmått… Sen bedövas alla
smaklökar, och spritigheten tar överhand.

Men med en ”grappa fans” till make så får jag då och då
tillräcklig dos av grappa. Och enligt honom är Amorosa och Bassano de bästa i
denna samling. Personligen gillar jag flaskan till Amorosa

Kvalitetsviner från Norra
Rhône.

V
10

21
februari 2019

Att prova fina kvalitetsviner
är alltid spännande och utmanande.

Kvalitetsviner från Norra
Rhône är inte så väl representerade på Systembolaget, men här har kvällens provningsansvariga
(Birgitta och Tommy) lyckats ”hitta” bra och representativa viner från fyra
appelationsområden; Condrieu, Hermitage, Cote-Rotie och Cornas.

Norra Rhône har betydligt
färre druvor i sina appellationsregler, och i kväll var det bara 2 varianter –
Viognier och Syrah.

Hur stor skillnad kan det
vara, mellan de olika appelationerna vad gäller de röda vinerna. Vad kan
vinmakaren och jordmånen, terroiren göra
för skillnad. Och hur mycket gör några års lagring?

Amour de Dieu, Condrieu 2016 (75931) 459:-

Viognier

Bara namnet säger en del.
Kärlek till Gud. Så härliga dofter, om man gillar aromatiska viner. Blommig
citrus, blandat med kolavanilj. Mmm… och fylligt mjukt i munnen. Örtig
karamellig eftersmak. Trots förmodligen låg syra (viognierdruvan har generellt
låg syra) ligger den kvar, blandat med blommighet, en bra stund. En schyst smakrik fisk- eller kycklingrätt
till detta vin är säkert toppen. Eller bara ett glas, en skön vårdag på altan.
Behöver absolut inte sparas.

La Maison Bleue, Hermitage 2016 (nr 90157) 589:-.

Syrah

Blå huset, mörk något blålila
färg. Doftaromer från mörka bär, svarta vinbär vanilj, choklad och ceder, något
animalisk med en aning peppar. I smaken
kommer tanniner först och ligger
kvar över frukt och syra. Hyfsat fylligt
– och mat (
läs –
någon fet sås och något salt) behövs för att möta upp tanninerna. Sammanfattningsvis ganska fruktig stil. Men
känns som tanninerna behöver några år innan de blir behagliga.

Ampodium, Cote-Rotie
2016 (nr 90293) 629:-

Syrah

Sökningar på ”Ampodium” ger bara
länkar till detta vin, hos olika vinsidor. Hittar inte någon översättning- så
får väl nöja mig med att det är namnet på vinet. ?

Mörk, tät och något blålila. Tobak,
rök, vitpeppar, något ”kartigt” grön typ grön omogen paprika, mineralisk och
något animalisk- och doftar ungt. Även här är tanninerna dominerande om än lite
mer bäriga, typ körsbärskärnor. Syran dominera dock mer än tanninerna. Så här
behövs också fet och salt mattillbehör. Det här vinet måste nog också få några
år till för att komma till sin rätt.

Les Ruchets, Cornas
2012 (nr 72463) 599:-

Syrah

En översättning av namnet Les
Ruchets, i word /office gav – ”Nässelutslag” ? och Ruchet blir Bikupa, verkar ju inte så imponerande. Men några
nässlor fanns inte i aromerna, möjligtvis lite undervegetation J Men, utifrån etiketten
blir det nog bäst med typ bisvärm, som översättning. Rätta mig gärna, någon som
kan franska.

Mörk röd, något litet åt
tegel hållet, och tät färg. Dofter av kryddiga örter, mörka bär, plommon, svart
vinbär, viol och vanilj. En mer mogen doft.
Känns fylligt i munnen och vanilj, mörka frukter/bär dominerar något
över både tanninerna som är mjukare, och syran. 4 år är ju inte så lång tid,
men det är en väsentlig skillnad mot de två yngre vinerna. Sen kan det ju bero
på årgången, appelationen och/eller vinmakarens skicklighet. Hur som helst var
detta vinet klart bästa röda vinet av de tre. Med rätt mat och tillbehör blir
det nog helt fantastiskt.

Som slutsats kan jag
konstaterar att röda kvalitetsviner från dessa appellationer bör lagras några
år. Gärna 10 år, eller ev mer. Och det är skillnad på appelationerna och
vinmakarna stilar.

Viogniervin från Condrieu Norra
Rhône är inte alls lika viognierviner från andra områden eller andra länder.

Provning med
vinrealisterna

11 november 2018

Vi provade vinerna, blint. Inte en ledtråd.
Men eftersom Bordeauxresan närmade sig och de vita vinerna var hyfsat lätta att
identifiera som vita bordeauxer, så var det inte långt till att gissa sig till
att det var Bordeaux-temat som gällde.

Och, inför Bordeauxresan är det ju smart att prova Bordeauxviner. Ett
upplägg med 2 vita och 4 röda. Samtliga från Pessac-Léognan (– dit vi åkte i
slutet på nov 2018 för att uppleva ”Portes Ouvertes” – dvs att vinmakarna håller
vinkällarna öppna för att alla som vill, ska kunna prova deras viner. Mer om det
på annan plats.)

Nu har jag ett problem med vita Bordeauxviner. Jag har
hittills inte smakat någon som jag tycker är god, åtminstone att prova utan mat
eller annat tillbehör. Kanske jag får en ny upplevelse på denna provning. Under Bordeauxresan borde jag ju i vart fall kunna hitta någon som faller mig i smaken.

Vi provade:

Château Luchey-Halde 2015, Classe
4

58%
sauvignon Blanc, 37% Sémillon, 5% Sauvignon Gris, 219:-

Bränd hydraulolja, verkstad, svettig, rökig kålsoppa , med
tydlig beska i avslutet…. Nej, inte min smak alltså.

Château de Rouillac vin
Blanc 2009, Classe 5

90 % Sauvignon Blanc, 10 % Sauvignon Gris 15
€

Päron, aromatisk, vaniljig, blommig citrus, viss restsötma
och beska i eftersmaken. Alltså något bättre än det första. :-/. Klart drickbar
till rätt mat.

Château Seguin, l´Angelot de Seguin 2013, Classe 5

50% Cabernet Sauvignon, 50% Merlot 17 €

Något blåröd färg, tunn, inte så angenäm doft, men ceder,
viol, vanilj, choklad, tobak och viss restsötma och tanniner, kunde kännas
bakom den mindre angenäma obestämbara dofter. Inte korkskadad, men kanske något
annan ”fel”.

Château La Louviére Rouge 2014,
Classe 3

(75896) 299:-

70%
Cabernet Sauvignon, 30% Merlot

Mörkröd, med aromer av mörka bär svarta vinbär och choklad.
Angenäma hyfsat mjuka tanniner och sammantaget ett bra vin. För mig det bästa just nu i denna provning.

Château De France 2010, Classe
4

(75762) 325:-

60% Cabernet Sauvignon 40% Merlot.

Mörk tät färg, tydliga lakrits och chokladaromer, lite
vanilj och mörka bär,strama tanniner och hög syra. Känns ung, ska enligt
producenten dricka före 2030. Kommer säkerligen bli mycket bättre om några, eller flera år.

Château La Garde 2010, Classe
3

(74188) 25
€ (349:- systemet)

62% merlot,
31% Cabernet Sauvignon, 5% Cabernet Franc, 2% petit Verdot.

Mörk tät färg, rostade aromer med lite kaffe och mörka bär
med tydliga svartvinbär, något kryddigt eldig i munnen. Också ett gott vin som
säkert blir bättre med åren.

Nu är vi redo för Bordeaux och Portes Ouvertes 1-2 dec 2018 i Pessac-Léognan.

Riesling med fokus på
terroir

Sollentuna 7 feb 2019

Provningsledare
Marlies Lebert-Persson

En lektion om hur växtplats och vinifiering ger helt olika
viner, trots samma druvsort.

Rieslingvinernas aromer, syra och intensitet växlar beroende
på jordmån och klimat och hur väl vinmakaren har tagit hand om sina druvor.

Viktigt för rieslingrankan är jordmånen – bra
vattentillgång, bra dränering, fina mineraler, och god värmelagringsförmåga
viktigt – och även jordens PH-värde som
påverkar druvans syra.

En grundlig genomgång av kvällen viner gav mersmak för
vissa, men inte alla.

Vi provade:

Från Tyskland

Baden: 2015 Neuweier Schlossberg Riesling Erste
Lage
229 kr

(Producent:Schloss Neuweier)

Ljusgul, med något rökig ”unken”primär doft. Medelsyra med
citrus, blommighet och lite gräs i aromen. Utvecklades betydligt
i glaset under kvällen.

Franken: 2015 Julius-Echter-Berg Riesling
Grosses Gewächs
312 kr
(Producent Hans Wirsching)

Ljusgul, blommig fräsch
doft, honung, Citrusmarmelad med hög men balanserad syra. Även när den stått en
stund i glaset var den god.

Pfalz: 2011
Wachenheimer Belz Riesling Library Release
199 kr
(Producent
Villa Wolf)

Gul, honung och petroleum dominant i doften. Fyllig med citrustoner och något sötblommig. Honungsaromen
dominerade så det var svårt att hitta mineral och fräschheten. Spännande, men
inte kvällens bästa vin.

Från Österrike
Kamptal:
2016 Langenloiser Steinmassel Riesling 1 ÖTW
199 kr

(Producent Willi Bründlmayer)

Ljusgul, med
gulfruktiga aromer, och någon litet petroleum doft, honung. Inte så fyllig, men
blommigt och citronigt avslut. Inte så lång i smaken. Kvällens mest prisvärda
vin.

Från Australien
Eden Valley:
2016 Eden Valley Riesling

169 kr
(Producent Pewsey Vale)

Ljusgul, fruktig mineral med något honung och petroleum – mer åt cykelslangshållet
– lång hög syra, och cirtonaromer.

Från USA
Santa Barbara:
2015 Kick on Ranch Riesling

299 kr

(Producent Ojai Vineyard)

Ljusgul, våt sommarvarm sten –
blommig åt det eleganta hållet. Balanserad syra, med citrus och limetoner. God
även när den stått i glaset en stund. Kvällens kanske godaste, men lite dyrare
då också.

Här finns mer dokumentation om vinerna

Pinot Noir från Hela världen

Blindprovning
med Vinrealisterna

Eller
nästan blindprovning- maskerade flaskor, men när vinet hälls upp i glasen så
ser det ut som ”samma” vin i alla glas – ljus röd och tunn genomskinlig färg,
med väldigt liten färgskillnad. Någon kanske är mer tegelröd än de andra, men
mycket är ju beroende på hur mycket vin som finns i glaset…, med stor säkerhet
är det antagligen Pinot Noir i glasen.

Möjligt
alternativ Nebbiolo, men, rent teoretiskt, med tanke på det begränsade
odlingsområdet, nästan bara i norra Italien, och besväret att hitta 6 olika men
ändå så till färgen lika Nebbiolo… nej det måste vara Pinot Noir x 6. Som en
bal på slottet, helt underbart.

Så
då är första ledtråden att alla kommer från olika länder och från både gamla
och nya världen. Min spontana gissning är då; Frankrike, Italien, Tyskland,
USA, Nya Zeeland, och kanske Sydafrika. – det var 2 fel i den gissningen. Inte Italien
och inte Sydafrika, utan Österrike och Chile- förstås !

Synintrycket
avklarat, så till doftintrycket och smak och min gissning.

Glas
1 – jordgubbsgodis – typ skumtomtar. Tråkig syra och godissmak. Tyskland

Glas
2 – lingon, tydlig ek. Fylligare, balanserad syra. Bra längd. Jättegott. Österrike

Glas
3 – smultron. Fruktig Kändes strävare – balanserad syra. Hyfsad längd.
Jättegott. Frankrike.

Glas
4 – lingon, något rökig/ mineral. Sträv och något högre syra, men helt ok.
Lite elegant kanske man kan säga. Chile.

Glas
5 – kola, och lite lösningsmedel ? Ännu strävare- och lite acetondoften
sitter kvar- märklig doft, men lång och balanserad eftersmak. Nya Zeeland.

Glas
5 – jordgubbssylt, coca-cola. Syltig frukt och kort i smaken. USA.

Det
är svårt att bestämma vinort…. 1 rätt.

Glas
1 – Tyskland från Pfalz Ruppertsberger, 2974, 79:-

Glas
2 – USA ! Buena Vista, Kalifornien, 6380, 199:-

Glas 3 – Nya Zeeland, Rua,
Central Otago, 6265, 159:-

Glas 4 – Österrike ,The
Butcher, Burgenland, 70521, 159:-

Glas 5 – Frankrike,
Bourgogne, Saint Aubin Premier Cru 2009, Maison Michelle Picard Pitangeret, ca 20 Euro

Glas 6 – Chile Vina
Errazuriz, Aconcagua, ca 100:-

Vinrealisterna
var överens om att glas nr 2 var det bästa – godaste vinet- så här långt,
alltså utan mat.

Prismässigt
tycker jag Nya Zeeland vinner. Gillar verkligen den där smultronaromen.

OK,
lärdom – Tyskarna är inte så bra på röda viner, USA har ju vunnit över
Frankrike tidigare så även denna gång…, Nya Zeeland har ju också bra Pinot
Noir. Sen är det ju priset också. Man får ju oftast vad man betalar för. Men
det är så otroligt roligt att prova och gissa och fundera på varför man låser
in sig i en tankebana! Varför ska jag gissa på USA och Nya Zeeland på de viner som inte var de bästa, när jag vet att jag ofta tycker att de är jättebra !

Bäst till maten då – som var Ankbröst, reducerad sky med
hallonbalsamico (underbart god), sötpotatismos – Bourgognen från Frankrike blev riktigt bra,
och även Österrikaren lyfte både maten och vinet i sig själv. Tyskland och
Chile blev för söta. Men USA och Nya Zeeland försvann väldigt snabbt ur glasen
också.