Höstens första Vinprovning
Munskänkarna Huddinge/Botkyrka genomförde vinprovning tema ”Red California vs. California Red”. Huvudfrågan var ”Kan man göra kvalitetsvin i ett land som ofta förknippas med masskultur och hamburgare?”
Sexton personer samlades kring provningen, som satts ihop och leddes av Jens Chef.
Det var en ypperligt sammansatt provning både vad gäller valet av viner, som var mycket intressant, föreläsningens innehåll och ett eminent genomförande.
Vi började med två Pinot Noir viner. (Min favoritdruva just nu).
Melville Estate Pinot Noir 2007 – (B) nr 71051 – 349:-
Irony Pinot Noir 2006 – nr 6694 – 125:- 
Bra viner båda två. Irony aromerna var mer typiska för Pinot Noir i form av hallon, jordgubbar, örter och en kryddighet. Melville tyckte jag var något svårare att hitta typiskheten i, men hade en större komplexitet och lång härlig smak. Aromen var först mer åt det animaliska, men efter idogt sniffande och smuttande så fanns också aromen från röd bär, enligt mitt tycke. Det är tveksamt om den är värd sitt pris. Sammanfattningsvis skulle jag nog hellre köpa Irony även om Melville definitivt blev avsevärt bättre när man smakat de andra vinerna! – Så kan det vara –
Och en av anledningarna till att detta var en så bra provning var att vi serverades två glas i taget. Man kunde koncentrera sig bättre tyckte jag. Nästa par glas var:
Kenwood Cabernet Sauvignon 2006 – nr 6547 – 145:-
Midsummer Cellars Cabernet Sauvignon Canon Creek Vineyard – (B) nr 75241 – 329:-
Så serverades vi två ”Cabbar”, fast Kenwood innehöll bar 88% CS egentligen! Resterande 12% var fördelat på fyra andra druvor som jag inte antecknade. Att det var ett blendervin kan man väl lätt påstå då.
Båda hade den karaktäristiska aromen från Svarta vinbär. Kenwood var betydligt strävare och en mycket tydlig arom av mynta och av ceder. Midsummer innehöll 100% CS och hade en framträdande arom av vanilj. Det var mjukare och mer fylligt. Jag vet inte om jag tycker att någon av dem egentligen var prisvärda, bara så här vid en provning. Men till rätt mat så kan det ju ändra sig. Det vet man ju. Nu hör inte CS till min favoritdruvsamling heller ska man kanske veta.
De sista paret ut i glasen var:
Seghesio Old Vine Zinfandel 2006 – nr 95233 – 299:-
7 Deadly Zins – nr 6690 – 99:-
Zinfandel, Kaliforniens ”egen druva” är samma druva som Primotivo (Italiensk druva), enligt DNA, och härstammar från Kroatsien egentligen. Där ser man. Hur som helst är det en god druva, vad den än kallas eller kommer ifrån, om man kan säga så. Den skulle kunna var en favorit hos mig strax efter Pinot Noir om jag tänker efter. Detta är då en otroligt ”bred” druva, eller variationsrik, som gör att den kan vara svår att identifiera, eftersom den variera i sin karaktär. Den kan dofta och smaka ” hur som helst” nästan, men är oftast fruktiga och kryddiga. Aromer av mörka bär, plommon och lakrits är gångbara beskrivningar. Nåja. I detta fall tycker jag att Seghesio var klart bäst. En härlig arom av mörk choklad i både doft och smak, liksom en tutch (stavning? ni förstår vad jag menar i alla fall) av mynta. Fruktigt och en kryddig smak. Mumsigt värre. 7-synd vinet borde man ju klippa direkt, eftersom vi hade det hemma när vi övade i druvkurs II. Men det var ju en hel sommar sen….. Jo den är god den också. Mycket prisvärd !! Men Seghesio är godare – mm mörk choklad.
Och förutom allt om vinerna fick vi oss en mycket intressant föreläsning om Kaliforniens olika vindistrikt, vad som odlas var och att kaliforniska viner slog ut de franska vid två vinprovningar som anordnades i Paris. Den senaste var 2006. Det sved säkert i den Franska vinkulturen.
Nu ser jag fram mot att börja Grundkurs I i viner. På torsdag börjar allvaret.
