Cronmari Vinblogg

Otroligt!

Jag klarade munskänkarnas betyg – 2!!!!!

Imponerande värre!

I dag hade vi provet på steg 1 och

Jag klarade det !!!!
YES !

Här är lite om

Så går ett
1-betygsprov till hos munskänkarna

Först får vi möjlighet att göra ett försöksprov veckan
innan.

Då har vi också en genomgång av alkoholens inverkan på oss
människor. Det är ju otvetydigt så att generellt sett så är alkohol ganska
skadligt. Om den i sig inte skadar individen, så orsakar den ju att människor
under alkoholpåverkan är orsak till många skador, på många sätt. Det finns all
anledning att vara uppmärksam på både sig själv och sin omgivning. Det är ju
väl känt att det är väldigt svårt att erkänna, först för sig själv, och sedan
för andra att man är beroende av alkoholen. Och det är inte mindre svårt för
omgivningen att påpeka probelmet. Med jämna mellanrum finns diverse tester och
andra påminnelser om problemet i dagspressen. Jag tror att man ska våga ta till
sig dem på ett seriöst sätt. Det är ju dumt att ljuga för sig själv, när man
ändå vet sanningen, menar jag. Tanken kommer då och då, – jag vill inte att det
ska bli ett beroende, så att jag måste ta beslutet att inte smaka dessa fantastiskat
goda drycker som görs av frukterna från
Vitis Vinifera!!!

Åter till försöksprovet.

Vi får först en skrivning:

15 frågor och 10 ska vara rätt besvarade.

Jag hade 14½ rätt. – Väldigt bra tycker jag, men det är
ganska lätta frågor. Typ, hur många druvsorter får det finnsa i ett vin med
appelationen Châteauxneuf-du-Pape. Eller vad heter deldistrikten i Rioja, eller
vilken typ av mikroorganismer möjlighgör den normala alkoholjäsningen.

Nej jag tänker inte skriva ner några fler. Bara den jag bara hade
½ rätt på. Vilka blå druvor dominerar i St.- Emilion? Jag trodde Cabernet
Sauvignong och Cabernet Franc, men det var Merlot och Cabernet Franc. Nog om
skrivningen.

Provningen. Fyra viner, två vita och två röda. Frågan är
enkel. Vilka är kvalitetsviner och vilka är av enklare slag. Typ samma som var
vid vår allra första lektion, då vi fick ett vitt tetra vin från Åkesson…..

Jag tyckte denna gång att det var ganska lätta att skilja de
vita åt, men de röda tycket jag var något svårare. Jag gjorde i alla fall ett
val, men jag var inte helt säker. Det retar mig fortfarande att jag inte kunde
känna att vi fick ett så dåligt vin som Parador!!!

Vita var

Qurgentan Vino Tavola Bianco – nr 22438 58:-

Recention från AoM : smakar som omfryst glass….. Tja kanske
det. I alla fall inget som jag
skulle köpa, någonsin.

Côtes du Rhône Blanc 2008 – nr 95221 95:-

AoM: Bra smak med drag av plommon och vita vinbär. Jag
tyckte det var gott. Kan jag gärna köpa.

Röda var

Châteaux Pech-Latt – nr 2233 89:-

AoM. Generös smidig m mörk frukt, nymalt kaffe, örter,
peppriga toner och saftig lång eftersmak.

och detta var jag då osäker på i förhållande till:

Parador – nr 2757 47:-

AoM: Sött, spritigt. bleckigt. Klassiskt Skitvin.

Förstå att man blir deppad över din egen oförmåga !!

Och sen kom dagen för det riktiga provet.

Ingen genomgång av något teoretiskt avsnitt. Bara direkt in
till skrivningen.

Samma typ, 15 frågor 10 ska vara rätt….

Jag hade 13½. Dominerande blå druvor i Loire? någon? – jag trodde Cabernet Franc
(rätt) och Cabernet Sauvignon
(fel, skulle vara Gamay). Och vikitigaste druvan i Pauillac var inte Syrah som
jag skrev utan där skulle det vara Cabernet Sauvignon. Jag är jättenöjd i alla fall. Får väl
plugga på lite om druvornas favoritorter – typ.

Praktiska provet:

Yes. Det gick bra. Men det gäller att ta det lungt.

Vita:

Åkesson (igen) Terra dell´Oro Bianco – nr 22654 58:-

Det är också ett skitvin tycker jag. AoM säger att det
smakar äppelkärnor!

Le Vaglie – nr 96020 129:-

Hade en speciell aromatisk doft som inte var så god från
början, men efter en stun blev den riktigt bra. Ganska gott vin från Italilen.

Prego Rosso –
nr 12378 54:-

Rött vin i tetra. Det här var värre än Parador tycker jag.
AoM : stinker av möglig körsbärssaft. Varför finns skräpet. Jag håller med.

Till sist

Beni Duilio Castellani Riserva 2005 – nr 22328 129:-

Italienskt också det. kommer inte ihåg vad det smakade, vet
bara att det var betydligt bättre än röda tetran.

Nu väntar jag bara på att få min pins till mitt munkskänksband.

Och sen sätter 2-betygskursen igång på torsdag.

Väntat en hel vecka.

Tuff vecka med 3 provningar

Det 6:e avsnitten i 1-betygskursen handlar om röda viner
från Spanien o Italien

Trots att
Spanien har större vinodlingsareal än både Frankrike och Italien, så producerar
de mindre vin. En anledning är bristen på vatten, även om det är tillåtet med
dyrbar konstbevattning. Spanien producerar ca 30 milj liter /år och Frankrike
resp Italilen producerar ca 50 milj liter/år.

Tempranillo,
Bobal och Garnacha är de mest odlade blå druvorna. Den relativt okända gröna
druvan Airén är den mest planterade, inte bara i Spanien, utan i hela världen
och då sett ur perspektivet odlingsarealen.

Det var
fenicierna som kom med vinrankor till Cadiz, och romarna utvecklade
vintillverkningen. Några mörka århundranden i vinkulturen följde fram till 1492
då kristna erövrade Spanien och man började t o m exportera vin bl a till
England. När sedan Phylloxera- vinlusen – kom till Frankrike och Bordeaux blev
det så att de franska vinbönderna tog sig till Spanien och lärde spanjorerna, företrädesvis
i Rioja, fransk vinkultur. De tog också med sig vinstockar som än i dag odlas,
och som härstammar från den tiden. Vinerna i Rioja görs på samma sätt som i
Bordeaux, druvblandningar, jästa och lagrade på 225 l barriqas.

Phylloxera, vinlusen,
slog sen också ut vinodlingen i Spanien förståss, och vinodling föll i ”glömska”
början av 1900-talet. Endast sherry vinerna överlevde katastrofen. Först på
1970-talet kom vinodlingen åter i gång på allvar och då främst i Rioja och
Katalonien, med mjuka, lättåtkomliga, smakrika och fylliga viner. Spanien är
idag en av världens främsta vinnationer, med några av världens modernaste
vinanläggningar. (Och ägnas 1/2 lektion i denna kurs ! – märkligt kan man tycka.)

Spanien har
fyra kvalitetsklassningar och två bordsvinsklassningar.

DOCa i två områden – Rioja och Priorato.

DO finns i
ett 60-tal områden. Kvalitetsområdena är dock stora och kvaliteten kan variera
mycket.

DO Vinos de
Pago. Enskilda vingårdar med egen DO –status

VCIG
Kvalitetsvin med ursprungsbeteckning – nytt från 2003. Ett trappsteg för
lantviner med DO i sikte.

Bordsvinerna
VT – Vino de la Tierra och Vino De Mesa

Rioja

Delas in i
Rioja Alavesa med kalkhaltig lera och Rioja Alta med järn/kalkhaltig lera med
svalare klimat och de ligger högre. Rioja Baja, varmaste klimatet med järnhaltig
lera som ligger lägre. Floden Ebro slingrar sig rakt igenom distriket som
sammantaget är ca 10 x 4 mil. 80 procent rödaviner av sammanlagt ca 1,4 milj l/år.
Temranillo odlas mest i Alavesa och Alta
medan Garnacha Tinta är huvuddruvan i Baja.

Vid framställning
av röda viner blandas druvor från de tre distrikten. Vinerna lagras på amerikanska ekfat eller modernare, på franska
ekfat. Reserva och Grand reserva viner, har lång lagringskapacitet. Vita viner görs
både i fatlagrad stil och i lättare, friskare stil, som lagras på ståltank. Vit
Rioja görs som regel på 90 procent Viuradruva och resten av Malvasía och
Granacha Blanca. Rioja var första distriktet som fick status DOCa. Reglerna för Riojaviner är att de ska ha tillverkats, lagrats och
buteljerats inom fastställda gränser, 16 godkända druvor, begränsat uttag per
hektar, mini alkholhalt, bevattningsförbud, två etiketter på flaskorna och
sensoriskt testade(?)

Lagringsregler
för vinerna i Spanien

Garntia de
origen (sin crianza) – ej eklagrad

Con Crianza
– eklagrat, rött vin, minst 1 år på ekfat, vitt vin minst 6 månader på ekfat.

Reserva –
eklagrat, rött vin minst 1 år på ekfat och två år på flaska. Vitt vin minst 2 år,
varav 6 månader på ekfat

Grand
reserva – eklagrat, rött vin minst 2 år på ekfat och tre år på flaska. Vitt vin
totalt minst 4 år varav minst 6 månader på ekfat.

Blå druvor:

Tempranillo,
mognar tidigt, trivs i ekfat som ger typisk vanilj och trädoft. Toner av dill
och jordgubbar och har mjuka syror.

Granacha
Tinta – samma som Grenache, viktigt komplement i Riojavinerna. Typisk
blanddruva, hög sockerhalt som ger hög alkholstyrka. Fyllig med milda syror och
stor fruktighet, men fattig på tanniner.

Graciano
och Mazuelo är druvor som är på nedgång, pga låg avkastning och känslighet mot
mjöldagg.

Gröna
druvor är Viura, Malvasía och Granacha Blanca.

Katalonien

Mycket
varierande topografi och klimat, medför
skilda vintyper och vinodlingar som varierar från havsnivå till högre höjder.
Mest kända distrikten är Penedés och Priorato. I Penedés, strax söder om
Barcelona är vinmakaren Miguel Torres ledande, efter det han inledde
vinrevolusionen på 1970-talet med att använda franska druvsorter. Penedés
indelas i Baix(Bajo) – Penedés, nere vid havet där blå druvorsorter odlas,
Medio Penedés på 250 – 500 m ö h, där både blå och gröna druvor odlas och högst
upp Alt Penedés på 500-800 m ö h, där framför allt gröna druvor trivs.

Blå druvor

Tempranillo,
Granacha, Carinea och Monastrell.

Gröna
druvor

Parellada,
Macebéo (Viura) och Xarel-lo

Vintyper är
framför allt Cava i Penedés – 90 procent av allt mousserande vin i Spanien görs
i Penedés. Några av landets bästa viner framställs här av både inhemska och utländska
druvor. De är lätta och friska med frukt och arom. I Priorato framställ mer
koncentrerade,kraftfulla röda viner med hög alkoholhalt.

Priorato är
ett litet torrt bergit och svårarbetat vinområde, strax väster om Pedenés.
Odlingarna ligger på hög höjd upp mot 1000 m ö h. Låg avkastning. Vinerna har
blivit kult Priorato och kan bli den andra distriktet med DOCa klassificering.

Ribera del
Duero är ett bra område som producerar några av Spaniens bästa viner. Högt beläget
och kalkhaltig varierande jord beroende på läge, med ett varierande klimat
mellan medlehavs- och kontinentalklimat.

Även här är
Tempranillo dominerande, men under namnet Tinto Fino. Den är den dominerande
druvan i prestigevinet Vega Sicilia Unico – ett av Spaniens dyraste viner. Den
mest odlade gröna druvan är Albillo.

– Engagerade duktiga föreläsare –
Italien.

Hela
Italien på 7 sidor i kompendiet sammanfattar att landet står för 25 procent av
allt vin i världen och är nr 1 i vinproduktion. Vin odlas i de flesta jordtyper
i 20 olika regioner. Produktionen är ca 50 miljoner l/år på en areal av
antingen 0,9 milj ha eller 1,4 milj ha. Kompendiet redovisar båda uppgifterna!
Tidigare var det mest rött som producerades, men nu är det lika mycket vitt som
rött och rosé tillsammans.

Italien är
ett av de äldsta vinländerna och när grekerna kom på 1000-talet f kr. hade
etruskerna redan anlagt betydande odlingar i norra Italien, som grekerna döpte
till Enotria (Vinlandet).

Italiens
viner är indelade i fyra klasser

Vino de
tavola – enkla bordsviner

IGT – (
Indicazioni Geografiche Tipiche) lantvin, druvor från visst område

DOC –
kvalitetsviner

DOCG –
kvalitetsviner med garanti- fn 40 områden.

I DOC och
DOCG innehåller reglerna krav på skördeuttag, tillåtna druvsorter,
vinifikation, lagring och det geografiska ursprunget. IGT är ett slags
motsvarighet till de franska lantvinerna. Några av Italiens dyraste kvalitativa
viner har inte haft DOCG beteckning för att de inte uppfyllt de specificerade
kraven, utan framställts av ”otillåtna” druvor t ex, så som Sassicaia-vin. De
har lösts med att Sassicaia har fått ett eget DOC. ( det var ju praktiskt )

Piemonte, Toscana och Venetien är tre namnkunniga regioner.

Piemonte har ett inlandsklimat och druvorna mognar långsamt. Stränga
vintrar, svala höstar med dimma från dalgångarna. Jordmånen är kalkhaltig
märgel och s.k. tuff.

Blå druvor: Nebbiolo, mest kända vinerna är Barolo, Barbaresco och
Gattinara. Det röda vinet övergår relativt snabbt till en brun ton och
intensiteten i färgen blir snabbt lång med stigande ålder på vinet. Doft och
smak av mogna nypon, plommon, violer. Äldre viner också tjära. Multnande löv,
tryffel och champinjoner. De är mycket sträva och har en påfallande kraftig
smak.

Barbera, ger viner av robust fruktig karaktär med hög syra, inslag av
körsbär och lite bränd doft. Djup purpurfärg och inte så strävt som Nebbiolodruvan.
En av Italiens mest odlade druvor.

Grön druva är Moscato Bianco, som främst är känd för Asti Spumate och
pärlande Moscato d´Asti.

Toscana

Gammal vinregion men ett varmt och soligt klimat och mager grus o sandjord,
som ger bra förutsättningar för kvalitetsviner. Microklimatet varierar dock då
vingårdarna är många och regionen är stor.

Mest berömt är Chianti viner som produceras i 7 områden i Toscana.
Chianti Classico ligger mitt i Toscana. Chianti viner kan vara lätta eller
koncenetrerade med lagringspotential. En Chianti framställs av 75 – 100 procent
Sangiovesedruvan. Max 10 procent av druvorna Canaiolo resp Malvasia och/eller
Trebbiano får ingå, samt även liten andel Cabernet Sauvignon.

Vinerna Brunello di Montalcino och Vino Nobile de Montepulciano är sträva
kraftiga, fylliga lagringsdugliga viner, med mycket frukt och tannin som kräver
lång tid för att mogna.

Vino Santo, ett starkt sött vin är en lokal specialitet som framställs av
torkade druvor – passitodruvor.

Det berömda ?? (aldrig hört talas om) Sassicaiavinet som består av 85
procent Cabernet Sauvignon och 15 procent Cabernet Franc och således ett
Bordeauxliknande vin har tidigare inte godkänts som ett DOC på grund av
druvsammansättningen, men har nu då, fått ett eget DOC.

Blå druvor

Sangiovese är Toscanas mest odlade druva, som muterar lätt. Brunello är en
klon av Sangiovese. Sangiovese ger ett fruktigt vin med hög och lite kärv syra
och körbärstoner i aromen. Brunello ger ett mer tanninrikt och kraftfullt vin.

Andra druvor som kan ingår i Chiantiviner är Canaiolo Nero ( för färgen
skull) och Mammolo och Colorino.

Gröna druvor

Trebbiano, en högavkastande druva som är den mest odlade gröna druvan i
Itallien och i Frankrike! I Frankrike är den huvuddruvan, som destilleras till
Cognac och Armagnac. Den har en svagt äppelliknande doft, men mycket neutral i
smak och hög syra.

Malvasia som är en gammal druva som ger arom, extrakt och kropp till
vinerna.

Venetien

Området har en stor vinproduktion och framställer lätta röda viner som
Bardolino och Valpolicella vinerna, samt vita Soaveviner. Här framställs också
viner på passitodruvor, druvor som torkats halvvägs till russin innan de
krossas och jäses på traditionellt vis. Recitoviner som framställs av
passitodruvor är söta, då vinet inte fått jäsa ut.

Amaroneviner är framställda på samma sätt, men jäsningen har fått fortgå
till dess ingen restsötma återstår. Resultatet blir ett kraftfullt,
alkoholstarkt torrt vin. Amarone namnet kommer från ordet amaré som betyder
bitter – jmf den bittra tonen av körsbärskärnor i smaken.

Blå druvor

Corvina Veronese, i Valpolicella til minst 80 procent

Rondinella

Molinara

Gröna druvor

Garganega, i Soave till minst 70 procent

Trebbiano, i Soave till högst 30 procent

Andra stora vinregioner i Italien är Emilien-Romagna som främst framställer
bordsviner och det lätt mousserade röda Lambrusco-vinet ( som man kan få lätta
rysningar av att bara tänka på!) Sicillien och Apulilen är de
produktionsmässigt största vinregionerna i Italien. Både välkända
”internationella ” druvor och regionala druvor odlas. Starkvinet Marsala från
Sicilen finns i en mängd olika varianter och söthetsgrader.

Så kommer vi då till provningen -äntligen. Man kunde ju hoppas på en
Amarone, men så blev det inte.

-Vin med protokollsanteckningar–

Chianti Classico – nr 32229 149:-

Toscana. Ett mörkt, lättdrucket enkelt vin med hög syra. Ett typiskt
Sangiovese vin med körsbärskryddighet och ganska strävt. Jag tyckte inte det
var prisvärt.

Mauro Primotivo – nr 32364 60:-

Piemonte (tror jag) Mörk röd färg, stor doft och smak i början i kryddig
vaniljig stil. Sånt där som är ganska gott direkt. Borde ge signal om att det
inte är ett”kvalitetsvin”!!! – men jag gick på det igen. Det är ju gott ju. De
tär inte så strävt, det är mörkt, och inte så lång eftersmak. Alla gånger
prisvärt, som drickvin. Har med förnöjsamhet även haft det i box hemma. Men
till en ” speciell” middag ska man nog välja något annat.

Barolo– nr 2305 235:-

Piemonte. Ljust genomskinligt något tegelröd. (vore den inte tegelröd skulle
man kunna tro att det är en Pinot Noir på tätheten). Strävt, tanninigt, strävt,
strävt och med en lång eftersmak. Doft av mycket (komplex) som inte så lätt går
att identifiera men om man hittar lite nypon (t.ex.nyponpulver som man gör
snabb soppa på) så är det ju typiskt för Nebbioloviner.Jag kunde också efter
lång sniffning känna Viol. Behöver definitivt mat för att drickas med behag.
Knappast prisvärt att dricka nu, men lagras den ett antal år så blir den säker
bättre.

Conde de Valdemar Crianza – nr 12659 79:-

Rioja. Inget speciellt vin alls. Lite tanniner, lagom fylligt, kryddig doft
med vaniljton -fatlagrat-. Körsbärsaromer. Helt ok, men det finns bättre till
det priset.

Marqués de Arienzo Gran Reserva – nr 6110 148:-

Rioja. Doftar dill, kräftspad t.o.m. Då är det en Tempranillo! Den är inte
så fyllig, och har lagom med tanniner. Tja. Kanske lite dyrt egentligen. Fast
vi har druckit den hemma, och då var den god.

Solanes 2005 – nr 2716 179:-

Priorat. Doftar kryddigt, örtigt och fat/vanilj och mörk choklad. Smakar
likadant. Gott som bara den. Lång härlig eftersmak, och ganska mycket tanniner,
och fyllig känsla. Prisvärt. Så e´det.

Ett rejält mastigt avsnitt.

Först Alsace

Jag är allmänt frälst på Alsaceviner, så jag skulle gärna ha en hel lektion på bara Alsace. Kika gärna på mina sidor om resan Mosel & Alsace 2007. Nu till dagens lektion.

Alsace har många odlare på liten yta och det är mestadels vita viner (till 90%) som produceras. Kooperativ står för ca 25% av produktionen som är ca 1,2 miljoner liter/år. Eftersom området ligger nära tyska gränsen mellan Vogeserna och Rehn har båda länderna påverkat vinproduktion på olika sätt genom åren.

Klimatet är av s.k. kontinental karaktär med risk för frost och hagel. Vogeserna ger dock en regnskugga som medför att Alsace har ett av Frankrikes torraste klimat. Mognadsperioden på sensommaren är oftast torr, solig och varm. Jordmånen varierar dock kraftigt eftersom Vogeserna är ett förkastningsområde. Framför allt finns det olika skiffrar, men även vulkaniska bergarter. Variationerna finns även inom samma vingård.

Alsace indelas i distrikten Bas-Rhin om är den norra delen och Haut-Rhin som är den södra delen. De mest berömda vingårdarna finns i Haut-Rhin där de höga Vogeserna skyddar bra mot regn.

Alsace viner är ofta endruveviner ( varietalviner). Traditionellt är de torra, men vingårdar med låg avkastning och god druvmognad ger must med hög konsentration som kan ge restsötma i vinet. Alsace producerar också halvsöta och söta viner av sent skördade, ibland ädelrötade druvor. Undantag från endruveviner är Edelzwicker eller Gentil, vilket är ”ädel” blandning av olika druvsorter. De är av enklare kvalitet.

Alsace får förutom AOC-beckningen även ange druvsorten. Alsce producerar också ett mousserande vin – Crémant d`Alsace, gjort enligt Champagnemetoden på främst Pinot Blanc och Auxerrois-druvor.

Klassificering i Alsace:
Alsace grand cru, 51 lägen och framställt av någon av de fyra ”ädla” druvorna (Riesling, Pinot Gris, Gewürztraminer och Muscat). Undantag Zotzenberg i Mittelsbergheim som gör Grand Cru Sylvaner. Några av de traditionella odlarfamiljerna har valt att inte använda sig av ”grand cru”-begreppet eftersom de anser att det är för många för att kunna hålla kvalitébegreppet.

AOC Vin d`Alsace – där även Edelzwicker numer ingår.

AOC Crémant d`Alsace

För de fyra stora druvorna är det tillåtet att ange speciella beskrivningar av druvornas mognadsgrad.

Vendang tardive (sen mognad), motsvarande tyska Spätlese eller Auslese – alltså lite halvsött/sött.

Selection des grains noble (alltid ett urval av ädelrötade druvor), motsvarande tyska Beerenauslese eller Trockenbeerenauslese. För varje druvsort finns noggrant angivet vilken sockerhalt musten måste uppånå för att få denna kvalitetsbeteckning.

De fyra stora druvorna

Rieslingdruvan präglas starkt av jorden. Det är bara i Alsace i Frankrike som den odlas. Normalt produceras endast torra viner och de har ofta en elegant aromatisk doft som kan få ett inslag av petroleum om det har lagrats några år. Det har en frisk och syrlig smak som balanseras av den aromatiska/extrakrikedomen.

Gewürztraminer har funnits i Alsace sedan 1500-talet. Den är typisk för Alsace och känns igen på sin särpräglade parfymliknande doft. Den har en intensiv doft med inslag av rosor, kryddor, mysk och ibland anges nivea. Smaken är också eldigt kryddigt fyllig, vilket kompenserar den relativt låga syran. Alkoholhalten blir ca 14 procent.

Pinot Gris, trodde man först kom från ungern, vilket inte var fallet. Pinot Gris ger robusta, smakrika fylliga och mjuka viner. Mindre syra och mer alkohol och kan kännas fet i strukturen. ( hur är egentligen ett fett vin???) Doft och smak kan vara pepprig med inslag av nöt, honung och ofta champinjonkräm. (Klockren id-doft). Den kan också vara kryddig och ha lite likhet med Gewürztraminern.

Muscat druvan förekommer i två varianter Muscat á Petit Grains och Muscat Ottonel. Vinerna är ofta gjorda på en blandning av dem. Petit Grains är svårodlad, mottaglig för röta och mognar sent. Ottonell är härdigare mot regn och mognar tidigare. Vinet blir lätt, friskt och fruktigt med svag myskdoft. En arom av nyplockade vanliga bordsdruvor finns också.

Andra druvor i Alsace är Pinot Blanc, som kan ge goda rena fruktiga viner med en viss kryddighet. Sylvaner odlas också liksom Pinot Noir till röda viner i Alsace. De är ljusa i färgen angenäma men inte med den tygnd som Pinot Noir från Bourgogne. Ytterligare en druva är Chasselas som främst ingår i Edelzwickervinerna.

Loire

Stort område som sträcker sig över Loiredalen, från Pouilly-Fumé till Nantes vid Atlantkusten. Klimatet varierar mycket genom utbredningen från hav till inland. Gemensamt är dock att det nordliga läget kan ge problem med vårfrost.

I Muscadet vid Atlanten är klimatet milt och fuktigt. I de inre och östra delarna av regionen Sancerre och Pouilly-Fume övergår det till ett kontinentalklimat. Jordmånen är också av varierande art med väldrenerat i Muscadet, stenig matjord på alv av skiffer kring Layon i Anjou, krita i samur, sandblandad i Chinon och Bourgueil. Längst i öster blandas grusjord med krita (Kimmeridge) såsom i Chablis. I Sancerre och Pouilly-Fumé finns också kritjord.

Viner som framställs är av alla typer, rött-vitt-rosé-sött-stilla eller mousserande. De nordligaste områdena ger friskhet i vinerna. Loire är mest känt för sina vita viner, men ungefär 2/3 delar av produktionen utgör rosé eller rött vin. I AOC-klass dominerar dock de vita vinerna.

Loire har ett närmast oöverskådligt stort antal appelationer, med de olika områdena gränsande intill varandra. AOC områdena är regional, subregionala och kommunappelationer. Någon vingårdsklassificering finns inte, men fyra mindre ”underappelationer” ( två för torra och två för söta vita viner) som brukar kallas för grand cru. Som exempel monopole-egendomen Coulée de Serrant som gör mycket torra viner på Chenin Blancdruvan.

Blå druvor i Loire är Cabernet Franc, bäst i Chinon och Bourgueil där vinerna blir gräsigt cederdoftande, eleganta och smakrika. Gamay på knappt 10 procent av odlingsarealen samt Grolleau som vanligast odlas i Anjou till roséviner.

Gröna druvor är Chenin Blanc framförallt i mellersta Loirdalen. Den ger viner med markerad syra i såväl torra som ädelsöta viner. Sauvignon Blanc som ger friska eleganta gräsigt fruktiga viner med inslag av mineral, krusbär, fläder. Odlas famför allt i Sancerre och Pouilly. Muscadet ger torra lätta viner som kan få en låg syra om druvorna blir alltför mogna.

Vindistriktet Muscadet har som ett av få distrikt satt upp en gräns för högsta alkholhalt till 12,3 procent för att förhindra alltför omfattande chaptalisering. Vinerna framställs ofta sur lie – vinet får vila på jäsfällningen utan omdragning. Det ger ett friskt vin i ren stil med en smula kolsyra kvari flaskan.

Anjou -Samur är mest känt för sina roséviner, men producerar också Chenin Blanc. I Coteaux de Layon produceras söta toppviner på Chenin Blanc. Det svala klimatet ger koncentrerade viner med kraftig syra och stor lagringspotensial ssåsom 30-40 år. Appelationer för söta viner ät t ex: Bonnezeaux, Coteau de Lyon och Quarts-de-Chaume.

Samur producerar alla typer av vin och har hög kvalitet. Bra producenter är bla Moulin Touchais med söta viner med lång lagringspotensial. Langlois-Château har mousserande fyndviner.

Touraine har distrikten Chinon, Bourgueil och St.-Nicolas-de-Bourgueil har berömda röda viner framställda av Cabernet Franc. Vouvray´s dominerande druva är Chenin Blanc. ( Vouvray är det enda distriktet jag känner igen – vi har god erfarenhet av ett mousserande vin därifrån- mumsigt värre t o m.)

Sancerre och Pouilly-Fumé med Sauvignon Blanc viner som är i en klass för sig. Fumé står för den krutröksliknande bouqueten härrörande från den flintarika kalkjorden. De fläder och/eller krusbärsdoftande vinerna smakar utmärkt till getost. Sancerrevinerna är inte lika komplexa och fordrande som de från Pouilly-Fumé.

Andra kända appelationer är Menetou-Salon, Quincy coh Reuilly.

Koncentration, koncentration, koncentration…..

Tyskland

Klimatet i Tyskland påverkas av de västliga milda vindarna från Atlanten. I kombination med välexponerade lägen utmed floddalarna utgör de bra läge för vinodling trots de nordliga breddgraderna. Tyskland är ett vitvinsland men de röda vinerna ökar. Likväl söta som torra viner finns, men berömmelsen som vinland kommer från de botrytiserade (Edelfläule) söta vinerna.

Friska fruktiga viner kännetecknar ryggraden i produktionen. Den höga fruktsyran medför att Tyskland benämner söthetsgraden på speciellt sätt. Det som avgör om ett vin anses vara trocken eller halbtrocken är inte bara restsockernivån utan även hur hög den är i förhållande till syran i vinet. Ett torrt tyskt vin kan hålla en högre sockerhalt än t ex ett torrt franskt vin. Tyska kvalitetsviner är ofta alkoholsvaga, dels på det nordliga klimatet och dels för att de ofta inte jäses ut. Süssreserve är ojäst steriliserad druvmust som tillsätts det utjästa vinet för få den söthetsgrad som önskas. Det medför också att alkoholhalten i vinet sjunker. Süssreserv och Chapitalisering sker på viner upp till Q.b.A-viner.

Druvmustens specifika vikt är utgångspunkt för vinets klassificering, bortsett från kvalitetsklasserna Selection och Classic som utgår från ursprungsområdet. Druvmustvikten mäts i oechsel.

Tyskland har Deutscher Tafelwein, Deutscher Lantwein och kvalitetsvin indelat i fyra undergrupper.

Classic, Selection, Qualitätwein bestimmter Anbaaugebiete (QbA) ( numer bara Qualitätswein om jag läst vinnyheterna rätt) samt Qualitätswein mit Prädikat (QmP) (numer bara Prädikat enl vinnyheter)

Qmp/Prädikat (får inte Chapitaliseras) indelas i:

Kabinett– från normalskörden
Spätlese – från sen skörd, torrt, halvtorrt eller med viss sötma.
Auslese – från väl mogna eller övermogna druvor. Vanligen söta men kan jäsas ut och bli torra.
Dessa tre klasser tillåter süssreservtillsats.

Beerenauslese – från speciellt utvalda övermogna druvor oftast angripna av botrytis.
Trockenbeerenauslese – från övermogna druvor som av botrytis skrumpnat till russin. Ger mycket söta koncentrerade viner med lång intensiv arom. Endast från vissa år.
Eiswein – från druvor skördade i fruset tillstånd, som ger koncentrerad sötma och syra.

Kvalitetsvinerna måste innehålla vissa bestämda druvor, viss minimustvikt i förhållande till alkoholhalt, genomgå speciell kvalitetskontroll, samt komma från något av de 13 kvalitetsdistrikten:

Ahr
Mittelrhein
Hessische Bergstasse
Mosel-Saar-Ruwer
Rheingau
Nahe
Rheinhessen
Württemberg
Pfalz
Baden
Franken
Sachsen
Saale-Unstrut

Druvsorterna i Tyskland är främst Riesling, Müller-Thurgau, Spätgurgunder (Pinot Noir), Silvaner. Även Kerner, Dornfelder, Grauburgunder (Pinot Gris) och Weissburgunder (Pinot Blanc) varav de sistnämnda ökar i södra Tyskland.

Vi har just haft ett nästan 3 timmar långt elavbrott. Och det är jättemörkt här ute ”på landet” Det var jättemysigt med alla ljus – en stund. Sen kom vi på att vi kunde förhöra varandra på vinfrågor i de levande ljusens sken. Det var också jättemysigt -en stund. Sen insåg man att det är många frågor att kunna, som man inte kan….. då var det inge roligt längre… Så, åter till kompendiet. Vi är inte riktigt klara med Tyskland !

De viktigaste vindistrikten.
Mosel: Området kring Moselfloden från Franska gränsen mot dess utflöde i Rhen. Vinrankorna – Riesling – växer i branta lägen på skifferjordar. Müller-Thurgau längre ner i dalbottnarna på kraftigare jordar och de ger enklare vin.
Rheingau: Anses vara det ledande vindistriktet i Tyskland. 80 procent Riesling med hög kvalitet växer på grusig sand och skiffer. Vinerna är fylliga med mogen doft och distinkt syra. Här upptäcktes ädelröta och lanseringen av spätlese viner.
Rheinhessen: Det största distriktet och producerar 25 procent av tyska vinproduktionen. Det ligger mellan Nahe och Rhen och här odlas mest Müller-Thurgau och Silvaner, men de bästa vinerna görs på Riesling. Klimatet är milt och jordmånen består av klaksten, sandsten ibland täckt av löss eller märgel. Mestadels mediokra viner med undantag av viner från Nierstein.
Pfalz: Tidigare Rheinpfalz ligger mellan Rheinhessen och Frankrike. Även här produceras 25 procent av de tyska vinerna. Odlingarna ligger ca 10 mil från Rhen i skydd av Haardtbergen och har högst medeltemperatur i Tyskland. Milt klimat med lätta sandjordar ibland på basaltgrund. Müller-Thurgau odlas mest följt av Riesling och Silvaner. Här produceras också en del röda viner.
Franken: Ligger i Byern vid Mainfloden. Vingården Stein som ligger bakom den gamla beteckningen ”Steinwine” för Frankenvinerna ligger i området. Frankenvinerna tappas traditionellt på Bockbeutel – runda och platta flaskor. Inlandsklimat med varma somrar och kalla vintrar innebär att frosten kan vara ett problem. Jordarna är sandsten i väster och i övrigt kalksten. Torra eller nästan torra viner står för 75 procent av produktionen, av främst Müller-Thurgau och Silvaner. Silvanerdruvan har gett Franken dess berömmelse, då den kommer bra till sin rätt här, med smakrika rökiga och kraftiga viner med inslag av mineral och jord.

Äntligen till provningen

Kolla på Venusflaskan – typisk tråkig/billig enligt min mening. Jag gillar etiketter typ den som är på första flaskan till vänster.

Gewürztraminer Réserve Hennÿ – nr 2176 115:-
Alsace vin, riktigt gul färg med mycket doft av blommor/rosor och kryddigt lite parfymigt kanske. Blommig smak utan alltför hög syra. Klassisk beska i eftersmaken. Jag gillar Gewürztraminerviner.

George Breuer Riesling Sauvage – nr 5899 115:-
Rheingau, med medelgul färg. Doft och smakav gröna äpplen och citrus. Hög syra och lång eftersmak. Ganska tunt men elegant vin.

Venus Riesling – nr 5953 74:-
Tyskland, gul färg med mycket doft åt det söta blommiga hållet. Först trodde jag detta var en fin Riesling, men eftersmaken var lite väl kort. Syran hög och efter några klunkar känns det att det nog inte är ett ”finvin”. Men ganska gott ändå. Jag tycker det är prisvärt.

Pouilly-Fumé – nr 2227 139:-
Loire Pouilly-Fumé, något gröngul med typisk underbar doft av svartvinbärsblad, krusbär och lite anslag av rök. Ett typvin på Sauvignong Blanc. Smakar svartvinbär, krusbär och citron, fylligt med hög syra. Gott.

Hittills hade jag rätt på druvorna och nästan på kvaliteten.

Muscadet Sèvre et Main sur lie – nr 2275 79:-
Loire Muscadet, ljus gulfärg med liten kryddighet i doften. Smakar ”enkelt” med hög syra t o m lite för syrligt. Kort kort eftersmak. Jag trodde på enkel riesling. Jästdoft kunde jag förnimma när vinet blivit mer rumsvarmt och det påtalades.

Comtes d´Isenbourg Riesling Grand Cru Schoenenbourg – nr 2175 149:-
Alsace Grand Cru, fint värre men… nej. Jag identifierade doften som jäsig – druvig, honung, gröna äpplen päron citrus säger beskrivningen. Eftersmaken var dock lång och det kändes ganska fylligt med lagom syra. Så då skulle man kanske dragit slutsatsen att det är ett kvalitetsvin. Men jag tyckte inte det var prisvärt.

Avslutning av dagens kursavsnitt

Då var vi halvvägs in i munskänkarnas steg 1 kurs.

Denna gång är det röda viner från Rhône och Beaujolais. Geografiskt ganska knepigt område eftersom det inte håller ihop. Beaujolais hör mer till sydvästra Bourgogne och Rhône är uppdelat i norra Rhône och södra Rhône, och mellan dem ett flera mil långt område där det inte odlas något vin alls.

I norra Rhône odlas i huvudsak fyra olika druvor. Den blå Syrah och de gröna Viogner, Marsanne och Rousanne. Klimatet är kalla vintrar och varma somrar. Jordmån granit på branterna och i övrigt sandblandad med kalksten och krita.

Det är väldigt brant i de nordligaste Côte Rôtie området Côte Blonde och Côte Brune. Här framställs bra syrahviner som kan tävla med Hermitagevinerna i kvalitet.

Syrahdruvan är den enda tillåtna blå druvan i norra Rhône. Den ger kraftiga viner med höga halt av syra, tannin och färgämne. Aromer som peppar, charkuterier, tjära, bränt gummi, viol och blåbär är vanliga beskrivningar. Tanniner gör den sträv som ungt vin, men efter lagring kan de bli storheter. Hermitagevinerna är mörkt röda med mycket fruktsyra och tanniner. Anledningen är bl.a. att stjälkarna får jäsa med och jäsningen pågår flera veckor för att utvinna så mycket färg som möjligt från skalen. Oftast måste vinerna lagras flera år. De anses vara ”maskulina viner”. Strax norr öster och söder intill, ligger Crozes-Hermitage, vilket inte ska förväxlas med Hermitage. I Crozes-Hermitage framställs betydligt mycket mer vin (15 x så mycket som i Hermitage), vilket också ger en lägre kvalitet.

I appellationen Condrieu och Château-Grillet framställ enbart vita viner på Viogner. Den ger fylliga fruktintensiva viner med aromer av vita blommor honung och frukt,men med måttlig till låg syra. Marsanne och Roussane är de druvor som används till vita viner i Hermitage. De är båda aromatiska och har bra lagringspotential.

Och i St Joseph görs röda viner på Syrah med upp till 10 % Roussane och/eller Marsanne inblandat. I Cornas görs enbart röda robusta viner på Syrah och i Saint-Péray enbart vita viner på Marsanne och Roussane, och då till stor del mousserande som framställs av kooperativet Cave de Tain l´Hermitage.

Och då kommer vi till södra Rhône. Här är klimatet mer medelhavslikt med milda vintrar och varma somrar. Jorden varierar men ofta mager stenig på höjderna och lerig på låglänt terräng. I kommunerna Lirac, Tavel och Châteauneuf-du-Pape är marken täckt med rullstenar.

Det är betydligt fler druvsortersom odlas södra Rhône. Av de blå druvorna är de dominerande Grenache, Syrah, Cinsault, Mourvèrdre och Carignan. Grenache ger aromer som är örtkryddiga mjuka och eldiga. Grenache, Syrah och Mourvèrdre är de kvalitetsmässigt bästa druvorna.

I Châteauneuf-du-Pape är 13 druvsorter tillåtna, men Grenache är den som ger mest karaktär i vinerna. De 13 är:

Blå
Grenache
Syrah
Cinsault
Mourvèrdre
Terret Noir
Counoise
Picardin
Vaccerèse

Gröna
Clairette
Rousanne
Bourboulenc
Muscardin
Picpoul

Detta medför förstås att vinerna från Châteauneuf-du-Pape är av mycket skiftande karaktär. Château de Beucastel använder alla 13, medan Château Ryans och La Bernadine endast använder Grenachedruvan. Vanligast är att man har 60-80% Grenache och resten av 5-6 andra druvor.

I Tavel görs bara rosé och i Lirac gör man rött, vitt och rosé.

Andra appelationer är Beaumes-de-Venise och Rasteau som är kända för sina förstärkta söta viner – vin doux naturel (VDN). Det framtälls genom att jäsningen avstannas genom tillsats av ren druvsprit. Viner från Beaumes-de-Venise har en alkoholhalt på minst 15% och en restsockerhalt på 110 gr/l.

I Clairette de Die görs mousserande vin på druvorna Clairette och Muscat á Petit Grains. De framställs med bara en jäsning och metoden kallas la méthode dioise.

Så till sist Beaujolais, som producerar dubbelt så mycket vin som resten av Bourgogne tillsammans. Jordmånen består av granitbaserad grusjord, vilket passar Gamay, som ibland påstås vara släkt med Pinot Noir.

Här odlas i stort sett bara Gamaydruvan. Den ger saftiga lättdruckna röda viner. Speciellt är att vinifieringen sker genom metoden macération carbonique. Druvklasarna läggs hela i en sluten tank under kolsyretryck. Jäsningen startar inuti druvan och det övergår sedan till en vanlig jäsningsprocedur. Det finns tre eller kanske fyra Beaujolaisklassificeringar – Cru Beaujolais, Beaujolais Village och Beaujolais samt då den fjärde klassen – Beuajolais Nouveau.

Beaujolais Nouveau är ”årets vin” som tappas på flaska direkt efter jäsningen, utan någon som helst lagring. De börjar säljas ca två månader efter skörd, tredje torsdagen i november och ska drickas unga. Max 6 månader på flaskan.

Cru-byarna är tio till antalet:

Saint-Amour
Juliénas
Chénas
Moulin á Vent
Fleurie
Chiroubles
Morgon
Régnié
Brouilly
Côte-de Brouilly.

Så till provningen.

Moulin-á-Vent 2005 – nr 88354 (B) – 109:-
I utseende inte så tunn och inte så tät. Örtig doft, lite tanniner, ganska bra tyckte jag och trodde det var en grenache från södra Rhône, men det var en Beaujolais. Efter flera smuttar blev den riktigt bra, lättdrucken. Prisvärd.

Côte-de Brouilly Domaine Sigaux 2006 – nr 73047 (B)- 129:-
Tunt utseende, något unken doft, näe. Inte alls prisvärd Beaujolais, enligt min mening.Jag gissade på en sämre Beaujolais- men den skulle var den bästa enl priset i alla fall. Sämsta vinet denna gång.
Côte-du-Rhône – nr 6018 – 68:-
En söt doft, lite örtig och med arom av viol och lite lakrits. En ganska tät färg. Jag gissade på gamay- Beaujolais men det var södra Rhône. Den var riktigt bra även om eftersmaken var ganska kort. Mest prisvärda denna gång.

Domaine du Vieux Lazaret – nr 2211 – 189:-
Från Châteauneuf-du-Pape. Örtkryddig, mjuk och ändå eldig med lång eftersmak. Ganska tanninrik. Ok men inget fantastiskt vin.

Crozes-Hermitage Les Launes – nr 2800 – 139:-
En typisk Syrah! Direkt utplockad. Doftar charketurier och rått kött! Peppar i smaken och tanniner. Helt ok om man har lite mat till.

Cornas Champelrose 2006 – nr 75186 268:-
En typisk Syrah, också direkt utplockad på doften av charketurier och rått kött. Fast efter ett litet tag en finare doft- mer frukt, viol och svarta vinbär. Mycket tanniner och jag vill nog ha en köttbit med en gräddig sås till. Det bästa vinet denna gång även om det inte är så lättdrucket som första glaset.

Det vin jag kan tänka mig att köpa är Côte-du-Rhone för att det är lättdrucket och prisvärt, Moulin-á-Vent för att det var gott och Cornas Champelrose till en bra köttbit.