Cronmari Vinblogg

Då var vi halvvägs in i munskänkarnas steg 1 kurs.

Denna gång är det röda viner från Rhône och Beaujolais. Geografiskt ganska knepigt område eftersom det inte håller ihop. Beaujolais hör mer till sydvästra Bourgogne och Rhône är uppdelat i norra Rhône och södra Rhône, och mellan dem ett flera mil långt område där det inte odlas något vin alls.

I norra Rhône odlas i huvudsak fyra olika druvor. Den blå Syrah och de gröna Viogner, Marsanne och Rousanne. Klimatet är kalla vintrar och varma somrar. Jordmån granit på branterna och i övrigt sandblandad med kalksten och krita.

Det är väldigt brant i de nordligaste Côte Rôtie området Côte Blonde och Côte Brune. Här framställs bra syrahviner som kan tävla med Hermitagevinerna i kvalitet.

Syrahdruvan är den enda tillåtna blå druvan i norra Rhône. Den ger kraftiga viner med höga halt av syra, tannin och färgämne. Aromer som peppar, charkuterier, tjära, bränt gummi, viol och blåbär är vanliga beskrivningar. Tanniner gör den sträv som ungt vin, men efter lagring kan de bli storheter. Hermitagevinerna är mörkt röda med mycket fruktsyra och tanniner. Anledningen är bl.a. att stjälkarna får jäsa med och jäsningen pågår flera veckor för att utvinna så mycket färg som möjligt från skalen. Oftast måste vinerna lagras flera år. De anses vara ”maskulina viner”. Strax norr öster och söder intill, ligger Crozes-Hermitage, vilket inte ska förväxlas med Hermitage. I Crozes-Hermitage framställs betydligt mycket mer vin (15 x så mycket som i Hermitage), vilket också ger en lägre kvalitet.

I appellationen Condrieu och Château-Grillet framställ enbart vita viner på Viogner. Den ger fylliga fruktintensiva viner med aromer av vita blommor honung och frukt,men med måttlig till låg syra. Marsanne och Roussane är de druvor som används till vita viner i Hermitage. De är båda aromatiska och har bra lagringspotential.

Och i St Joseph görs röda viner på Syrah med upp till 10 % Roussane och/eller Marsanne inblandat. I Cornas görs enbart röda robusta viner på Syrah och i Saint-Péray enbart vita viner på Marsanne och Roussane, och då till stor del mousserande som framställs av kooperativet Cave de Tain l´Hermitage.

Och då kommer vi till södra Rhône. Här är klimatet mer medelhavslikt med milda vintrar och varma somrar. Jorden varierar men ofta mager stenig på höjderna och lerig på låglänt terräng. I kommunerna Lirac, Tavel och Châteauneuf-du-Pape är marken täckt med rullstenar.

Det är betydligt fler druvsortersom odlas södra Rhône. Av de blå druvorna är de dominerande Grenache, Syrah, Cinsault, Mourvèrdre och Carignan. Grenache ger aromer som är örtkryddiga mjuka och eldiga. Grenache, Syrah och Mourvèrdre är de kvalitetsmässigt bästa druvorna.

I Châteauneuf-du-Pape är 13 druvsorter tillåtna, men Grenache är den som ger mest karaktär i vinerna. De 13 är:

Blå
Grenache
Syrah
Cinsault
Mourvèrdre
Terret Noir
Counoise
Picardin
Vaccerèse

Gröna
Clairette
Rousanne
Bourboulenc
Muscardin
Picpoul

Detta medför förstås att vinerna från Châteauneuf-du-Pape är av mycket skiftande karaktär. Château de Beucastel använder alla 13, medan Château Ryans och La Bernadine endast använder Grenachedruvan. Vanligast är att man har 60-80% Grenache och resten av 5-6 andra druvor.

I Tavel görs bara rosé och i Lirac gör man rött, vitt och rosé.

Andra appelationer är Beaumes-de-Venise och Rasteau som är kända för sina förstärkta söta viner – vin doux naturel (VDN). Det framtälls genom att jäsningen avstannas genom tillsats av ren druvsprit. Viner från Beaumes-de-Venise har en alkoholhalt på minst 15% och en restsockerhalt på 110 gr/l.

I Clairette de Die görs mousserande vin på druvorna Clairette och Muscat á Petit Grains. De framställs med bara en jäsning och metoden kallas la méthode dioise.

Så till sist Beaujolais, som producerar dubbelt så mycket vin som resten av Bourgogne tillsammans. Jordmånen består av granitbaserad grusjord, vilket passar Gamay, som ibland påstås vara släkt med Pinot Noir.

Här odlas i stort sett bara Gamaydruvan. Den ger saftiga lättdruckna röda viner. Speciellt är att vinifieringen sker genom metoden macération carbonique. Druvklasarna läggs hela i en sluten tank under kolsyretryck. Jäsningen startar inuti druvan och det övergår sedan till en vanlig jäsningsprocedur. Det finns tre eller kanske fyra Beaujolaisklassificeringar – Cru Beaujolais, Beaujolais Village och Beaujolais samt då den fjärde klassen – Beuajolais Nouveau.

Beaujolais Nouveau är ”årets vin” som tappas på flaska direkt efter jäsningen, utan någon som helst lagring. De börjar säljas ca två månader efter skörd, tredje torsdagen i november och ska drickas unga. Max 6 månader på flaskan.

Cru-byarna är tio till antalet:

Saint-Amour
Juliénas
Chénas
Moulin á Vent
Fleurie
Chiroubles
Morgon
Régnié
Brouilly
Côte-de Brouilly.

Så till provningen.

Moulin-á-Vent 2005 – nr 88354 (B) – 109:-
I utseende inte så tunn och inte så tät. Örtig doft, lite tanniner, ganska bra tyckte jag och trodde det var en grenache från södra Rhône, men det var en Beaujolais. Efter flera smuttar blev den riktigt bra, lättdrucken. Prisvärd.

Côte-de Brouilly Domaine Sigaux 2006 – nr 73047 (B)- 129:-
Tunt utseende, något unken doft, näe. Inte alls prisvärd Beaujolais, enligt min mening.Jag gissade på en sämre Beaujolais- men den skulle var den bästa enl priset i alla fall. Sämsta vinet denna gång.
Côte-du-Rhône – nr 6018 – 68:-
En söt doft, lite örtig och med arom av viol och lite lakrits. En ganska tät färg. Jag gissade på gamay- Beaujolais men det var södra Rhône. Den var riktigt bra även om eftersmaken var ganska kort. Mest prisvärda denna gång.

Domaine du Vieux Lazaret – nr 2211 – 189:-
Från Châteauneuf-du-Pape. Örtkryddig, mjuk och ändå eldig med lång eftersmak. Ganska tanninrik. Ok men inget fantastiskt vin.

Crozes-Hermitage Les Launes – nr 2800 – 139:-
En typisk Syrah! Direkt utplockad. Doftar charketurier och rått kött! Peppar i smaken och tanniner. Helt ok om man har lite mat till.

Cornas Champelrose 2006 – nr 75186 268:-
En typisk Syrah, också direkt utplockad på doften av charketurier och rått kött. Fast efter ett litet tag en finare doft- mer frukt, viol och svarta vinbär. Mycket tanniner och jag vill nog ha en köttbit med en gräddig sås till. Det bästa vinet denna gång även om det inte är så lättdrucket som första glaset.

Det vin jag kan tänka mig att köpa är Côte-du-Rhone för att det är lättdrucket och prisvärt, Moulin-á-Vent för att det var gott och Cornas Champelrose till en bra köttbit.

Nu börjar allvaret.

Tyvärr missade jag kursomgång 2 förra veckan, som innehöll ämnet röda viner från Bordeaux och Bourgogne (utom Beaujolais). Planen är att skaffa in de viner som provats för att göra en egen provning. Hoppas vi hinner med det. Så kan det se ut när provningen ska sätta igång.

Ämnet för dagen var Vita viner från Bordeaux och Bourgogne. En ”kort” sammanfattning:

Vindruvan skördas ca 100 dagar efter blomning. Manuellt, om hanteringen av druvan är prioriterad i förhållande till arbetskraftskostnaden. Maskinellt, om effektiviteten är viktigast. Hanteringen av de plockade druvorna fram till vinifieringens början måste ske snabbt och skonsamt för att minimera bakterieangrepp, oxidation eller spontanjäsning.

Att druvsaften blir till vin, beror på processen då jästceller (naturliga från druvans skal eller mer kontrollerat tillsatta) utsöndrar enzymer som förvandlar druvans socker till alkohol och koldioxid, och det bildas värme. Röda viner genomgår också en Malolaktisk jäsning, då äppelsyra omvandlas till två delar mjölksyra och en del koldioxid. Mer sällan används metoden för vita viner. Vita viner får en smörigare karaktär vid malolaktisk jäsning.

När vinet jäst klart ska det klaras och filtreras för att ta bort oönskade partiklar i vinet.
Jästemperaturen för rött vin är mellan 25 och 30 grader, medan vitt vin ofta jäser vid temperaturer under 20 grader och ända ner mot 15 grader.

För vita viner är syran en avgörande faktor i balansen mellan frukt och sötman i vinet.

Det finns också en massa franska ord i vinframställningen, som kan vara bra att känna till betydelsen av. T.ex:

Acidifiering– Tillsats av syra till vinet
Assemblage – Slutliga blandningen till en Cuvée ( som betyder blandning)
Brûlage – Rostning av ekfatens insida
Cuvation– Den tid de krossade druvorna ligger i tanken.
Fenoler – kemiska förening i druvornas skal, kärnor och stjälkar. De vanligaste är tanniner och antocyaner.
Macération – Skalurlakning
Ouillage – Påfyllning av fat för att ersätta avdunstat vin. Vätskenivån måste bibehållas i lagringsfaten för att undvika oxidering.
Süssreserve – Tillsatts av ojäst must som blandas i vinet efter jäsningen för att höja sötman i vinet, företrädesvis i tyska halvtorra/halvsöta viner.

Lagring av vinet sker på tankar av stål, plast, emaljerad betong eller på fat av trä innan det tappas på flaska. Det är endast lagring av vinet på trä (ek) fat som tillför nya aromer till vinet.

Den finns vinlagar också. Olika i olika länder, men de flesta grundar sig på de franska. För länder inom EU gäller ett övergripande regelverk där vin delas in i två kvalitetsgrupper. VQPRD (Vin de qualite produit dans une région déterminée) samt Vins de Table.

I Frankrike delas VQPRD in i AOC och VDQS, och Vin de Table delas in i Vin de Pays och Vin de Table. INAO (Institut Nationale des Appellations d´Orgine) kontrollerar klassificeringen av franska viner.

För de olika klassificeringarna gäller olika villkor. Det ställs höga krav på hanteringen för att få klassificeras som ett AOC (Appelation d´orgine controlée) – vin, men det medför ingen kvalitetsgaranti på vinet. Bl.a. stränga geografiska gränser, definierade druvsorter, bestämda metoder för plantering, beskärning, maximal avkastning per hektar, och vinifikationsmetoder.

VDQS ( Vins delimités de Qualité Supérior) har något mindre strikta krav än AOC. Vin de Table har som krav att de ska vara en godkänd druvsort, minst 8,5 % alkoholhalt, och att det på etiketten ska anges att det är ”vin de table”. Vin de Pays är ett bordsvin från ett speciellt område och av något högre kvalitet.

Bourgogne

Vinodlingar från Chablis i norr till Beaujolais i söder, och omfattar delar av fyra departement: Yonne, Cotê d´Or, Saone-et-Loire ( Côte Chalonnaise och Mâconnais) och Rhône (Beaujolais).

En vingård i Bourgogne kallas för climat, om den inte är muromgärdad och tillhört ett kloster, då den benämns clos.

En vingård i Bourgogne kan vara uppdelad i ett stort antal mindre delar (parcelle) med många ägare. Kvaliteten på vinet från en och samma vingård kan därför variera mycket. Grand Cru vingården Clos de Vougeot har ca 80 delägare.

Stora vinfirmor – les négociants-eleveurs – köper upp druvor eller must från små vinodlare och framställer vinet. Det är olika kvalitet på dessa uppköpsfirmor.

Microklimatet har stor betydelse i Bourgogne, då det kan mildra det nyckfulla vädret, med varma somrar och kalla vintrar. Jordarna skiftar från krita i Chablis, till hårdare kalkskiffer på de övre sluttningarna i och bördig fin jord på de lägre i Côte de Nuits. I Côte de Beaune dominerar flinta, kalksten och lera och till sist i Beaujolais, vittrad sur granit.

Druvsoreterna är för röda viner Gamay och Pinot Noir och för vita Chardonnay och Aligoté. Röd Bourgogne ska vara 100% Pinot Noir. Men det finns undantaget Bourgogne passe-tous-grains, som framställs av 2/3 Gamay 1/3 Pinot Noir.

Beaujolais stora druva är Gamay. Vinerna är lätta fruktiga och ska drickas unga.

Chardonnay är den stora druvan för vit Bourgogne. Aligoté ger ofta enklare vin, men kan ge kraftiga fylliga viner under bra år. De bästa Aligoté-vinerna kommer från Bouzeron i Cotê Chalonnaise.

Chablis Grand Cru-viner odlas på den mycket kalkhaltiga och lerblandade Kimmeridgejorden som bildats av kritbergarterna Portland och Kimmeridge. Den innehåller förhistoriska ostronskal. Det görs uteslutande torra vita viner på Chardonnaydruvan i Chablis. Det finns sju Grand Cru-lägen i Chablis och de bästa lägena ligger på sydsluttningar norr om staden Chablis. Chablis Premier Cru – från de näst bästa vingårdarna. Petit Chablis betecknas de viner som inte vuxit på kalkhaltig jord. Chablis viner har AOC övergripande.

Côte d´Or som ligger i hjärtat av Bourgogne är uppdelat i två områden -Côte de Nuits i norr och Côte de Beaune i söder. Côte d`Ors vingårdar är uppdelade i 5 klasser: Grand Cru, där endast vingårdens namn behöver finnas på etiketten ( t.ex. från vingårdarna La Tache och Corton) Premier Cru, där vingårdens namn kombineras med kommunens t.ex Chambolle-Musigny Les Amoreuses. Därefter följer Appellation communale t.ex Chambolle- Musigny, Pommard eller Volnay, Appellation sous-régionale t.ex. Côte-de-Beaune , Appellation régionale eller appellation générique t.ex Beaujolais.

I Côte de Nuits framställs flertalet stora röda Bourgogner. Vingårdarna är små och uppdelade på stort antal ägare. Det är tillverkarens namn som är betydelsefullt. Viner med beteckningen Chambertin kan produceras av tio olika firmor, men alla är inte lika bra. Kalksten som vittrar och sakta glider ner i dalen, blandar sig med den fetare röda märgeln. När detta sedan blandas med lite sand, grus och större bitar av kalksten bildas den perfekta jorden för Pinot Noir.

Viktiga kommuner i Cöte de Nuits är Fixin, Gevrey-Chambertin, Morey-st.Denis, Chambolle -Musigny, Vougeot, Flagey-Echézeaux, Vosne Romanée, Nuits-St.Georges.

Côte de Beaune är berömt för både röda och vita viner. Inte minst det vita från Le Montrachet. Jorden är kalksten täckt med flintastenar, lera och grus. Viktiga kommuner är Alox-Corton, Pernand-Vergelesses, Savigny-lés-Beaune, Beaune, Pommard, Volnay, Meursault, Puligny-Montrachet och Santenay.

Côte Chalonnais har vinodlingar som är delade i tre större områden. Viktiga kommuner är Bouzeron (vit Bourgogne Aligoté Bouzeorn), Rully (Cremant de Bourgogne), Mercurey (röda), Givry (röda), Montagny (vita).

Máconnais producerar mer vitt vin än övriga Bourgogne tillsammans. De bästa vinerna görs på Chardonnay, såsom Pouilly-Fuissé, Pouilly-Loché, Pouilly-Vinzelles och Saint-Veran.

Och vinprovningen då???
Jo då

Vi provade tre Chardonnay viner från Bourgogne och två Sauvignon Blanc från Bordeaux.

Couvent des Jacobins Bourgogne Blanc -nr 5798 – 115 kr
Ett enkelt vin. Ljust gul, ganska liten doft. Smak av grape, citrus och mineral. Intetsägande. Inte värt sitt pris.

Chablis Premier Cru Beauroy – nr 7125 – 169 kr
Doft av burkad sparris, grönt äpple. Ljust gul med smak av grönt äpple, mineral, grape. Mycket hög syra. Kanske gott till skaldjur eller fisk. Knappt prisvärt om man inte bara måste ha en Chablis.

Puligny-Montrachet 2007 – nr 5336 – 267 kr
Gyllengul men en varm smörig doft. Otvivelaktigt en Chardonnay. En betydligt mer komplex doft och smak med mycket rostad ek och gula äpplen och lite nötter. Först känns vinet väl fett, men med den långa eftersmaken vinner det en andra plats i dagens provning. Den är lite för dyr. Men visst känner man att detta är ett kvalitetsvin

Château Bonnet – nr 4151 -89 kr
Klockren Sauvignong Blanc. Blommig, kryddig, spritsig på Sauvignon Blanc vis, men inte direkt fläder. Fruktsyran känns inte så hög och den korta eftersmaken avslöjar att det kanske inte är ett s.k. kvalitetsvin. Men det har en klar prisvärdhet.

Château de Rochemorin Blanc – nr 4128 – 149 kr
Ännu ett vin från Bordeaux. Den har faktiskt en spritig doft till att börja med. Doften är stor och den blandas med kryddighet och lite smörighet. Den smakar elegant och har en lång eftersmak. Tillsammans tyder det på att detta vin är av högre kvalitet än det förra. Detta är för mig dagens vinnare.
Det är lite typiskt kanske att det är det ”sämsta” vinet (längst till vänster) som har den snyggaste etiketten!

Så är vi då äntligen i gång. 7 veckor + provvecka för att lära oss

Allmän vinkunskap
Vita viner från Bordeaux och Bourgogne
Röda viner från Bordeaux och Bourgogne (utom Beaujolais)
Röda viner från Rhône och Beaujolais
Loire Alsace och Tyskland
Röda viner från Spanien och Italien
och
Reptition och genomgång av alkoholens hälsoeffekter.

11 anmälda elever till kursen. Och man känner sig lite priviligierad när man faktiskt kan lite redan innan. Det är härligt att veta att trots att det är lite stelt så här första gången så kommer vi att känna varandra betydligt bättre i slutet av oktober. Vin förenar en på ett märkligt sätt…

Dagens ämne var då Allmän vinkunskap.

Vår eminente lärare -Jan Hafdel- gav oss en introduktion till ämnet vin, vindruva, vinrankan, vinodling etc.etc. Sammanfattningsvis:

Vin har funnits i ca 10 000 år, romartidens folk blev duktiga på vinframställning, på medeltiden var det inte så mycket bevänt med vinodlingen, men på 1800-talet satte utvecklingen i gång igen. Sen kom vinlusen – Dactulosphaira vitifoliae – och förstörde så mycket i slutet på 1800-talet. Jätteproblem i vinvärlden till någon kom på att man kunde ympa in europeiska druvor från arten vitis vinifera till andra arter, t.ex de amerikanska artern vitis labrusca, eftersom det bara var vitis vinifera som drabbades av den elaka Dactulosphaira vitifoliae. Återuppbyggnaden av vinproduktionen i Europa gick snabbt och de sista 40 åren har det varit en industriell revolusion i vinmakeri. Det finns flera tusen olika sorters s.k. europeiska vinrankor (av arten vitis vinifera) varav ett fyrtiotal kan räknas till de välkända, och ett 100-tal är lokalt betydelsefulla.

Att det blir olika smak på vinerna beror på flera olika saker, såsom vindruvans kemi, (färg, sockerhalt, syra och miniraler). Vädret, växtplatsen och hur man gjort när man omvandlat druva till dryck har stor påverkan på resultatet.

Och till slut kom vi då fram till att få prova lite vin också.

Syftet och målet med Ettbetygskursen är att man ska kunna skilja på en kvalitetsvin och ett enkelt bordsvin.

Och det kan ju vara svårt kanske ibland.

Vi fick lära oss att i tur och ordning- titta på vinet i glaset- dofta i glasöppningen- rulla vinet i glaset och dofta igen – kanske titta ännu en gång – och till sist ta en klunk- rulla runt vinet i munhålans alla skrymslen. Sen kan man välja på om man vill spotta eller svälja. De flesta väljer att svälja.

De här vinerna provade vi (Tre Italienare och en tysk)

Åkessons Terra dell´Oro Bianco – nr 22654 – 58 :-
1-liters tetra och jag hoppas att det vinet är lågvattenmärket för kursen. Doftade godisskumbanan och gula mogna äpplen i en ”tunn” arom. Smakade ”spritigt”,vasst tunnt och kanske lite gula äpplen. Besk mycket kort eftersmak.

A Christmann Riesling – nr 5882 – 115:-
En ljust gul vätska som skimmrar i ljusgrönt. Doftar grönt äpple, citrus och friskt. mycket doft och sammansatt. En rund smak med mycket syra och citrusarom och lång eftersmak. En torr god riesling.

Ruffino Chianti – nr 2310- 69:-
Ett något blåskimmrande tunnt rött vin. Doftar jordgubbe och syltigt och kanske lite lakrits när någon nämnde det. Smaken har ganska hög syra, lite taniner och blaskig jordgubbe. Vass och kort eftersmak. Kanske är gott till pizza om det serveras i en bastklädd flaska så man får med lite nostalgi också.

Marchese Antinori Riserva – nr 22382 – 179:-
En något rödbrun slurk vin i glaset med liten slöja på glassidan. ( Som kan påvisa, hög alkoholhalt eller kanske odiskat glas) Doften är kryddig, mycket körsbär och en viss animalisk doft. Smakar mjukt körsbär. Mycket taniner och lång härlig eftersmak. Mumsigt vin.

Och sammanfattningsvis var det ganska enkelt att skilja på kvalitén. Man får vad man betalar för här.

Höstens första Vinprovning

Munskänkarna Huddinge/Botkyrka genomförde vinprovning tema ”Red California vs. California Red”. Huvudfrågan var ”Kan man göra kvalitetsvin i ett land som ofta förknippas med masskultur och hamburgare?”

Sexton personer samlades kring provningen, som satts ihop och leddes av Jens Chef.

Det var en ypperligt sammansatt provning både vad gäller valet av viner, som var mycket intressant, föreläsningens innehåll och ett eminent genomförande.

Vi började med två Pinot Noir viner. (Min favoritdruva just nu).

Melville Estate Pinot Noir 2007 – (B) nr 71051 – 349:-
Irony Pinot Noir 2006 – nr 6694 – 125:-

Bra viner båda två. Irony aromerna var mer typiska för Pinot Noir i form av hallon, jordgubbar, örter och en kryddighet. Melville tyckte jag var något svårare att hitta typiskheten i, men hade en större komplexitet och lång härlig smak. Aromen var först mer åt det animaliska, men efter idogt sniffande och smuttande så fanns också aromen från röd bär, enligt mitt tycke. Det är tveksamt om den är värd sitt pris. Sammanfattningsvis skulle jag nog hellre köpa Irony även om Melville definitivt blev avsevärt bättre när man smakat de andra vinerna! – Så kan det vara –

Och en av anledningarna till att detta var en så bra provning var att vi serverades två glas i taget. Man kunde koncentrera sig bättre tyckte jag. Nästa par glas var:

Kenwood Cabernet Sauvignon 2006 – nr 6547 – 145:-
Midsummer Cellars Cabernet Sauvignon Canon Creek Vineyard – (B) nr 75241 – 329:-

Så serverades vi två ”Cabbar”, fast Kenwood innehöll bar 88% CS egentligen! Resterande 12% var fördelat på fyra andra druvor som jag inte antecknade. Att det var ett blendervin kan man väl lätt påstå då.

Båda hade den karaktäristiska aromen från Svarta vinbär. Kenwood var betydligt strävare och en mycket tydlig arom av mynta och av ceder. Midsummer innehöll 100% CS och hade en framträdande arom av vanilj. Det var mjukare och mer fylligt. Jag vet inte om jag tycker att någon av dem egentligen var prisvärda, bara så här vid en provning. Men till rätt mat så kan det ju ändra sig. Det vet man ju. Nu hör inte CS till min favoritdruvsamling heller ska man kanske veta.

De sista paret ut i glasen var:

Seghesio Old Vine Zinfandel 2006 – nr 95233 – 299:-
7 Deadly Zins – nr 6690 – 99:-

Zinfandel, Kaliforniens ”egen druva” är samma druva som Primotivo (Italiensk druva), enligt DNA, och härstammar från Kroatsien egentligen. Där ser man. Hur som helst är det en god druva, vad den än kallas eller kommer ifrån, om man kan säga så. Den skulle kunna var en favorit hos mig strax efter Pinot Noir om jag tänker efter. Detta är då en otroligt ”bred” druva, eller variationsrik, som gör att den kan vara svår att identifiera, eftersom den variera i sin karaktär. Den kan dofta och smaka ” hur som helst” nästan, men är oftast fruktiga och kryddiga. Aromer av mörka bär, plommon och lakrits är gångbara beskrivningar. Nåja. I detta fall tycker jag att Seghesio var klart bäst. En härlig arom av mörk choklad i både doft och smak, liksom en tutch (stavning? ni förstår vad jag menar i alla fall) av mynta. Fruktigt och en kryddig smak. Mumsigt värre. 7-synd vinet borde man ju klippa direkt, eftersom vi hade det hemma när vi övade i druvkurs II. Men det var ju en hel sommar sen….. Jo den är god den också. Mycket prisvärd !! Men Seghesio är godare – mm mörk choklad.

Och förutom allt om vinerna fick vi oss en mycket intressant föreläsning om Kaliforniens olika vindistrikt, vad som odlas var och att kaliforniska viner slog ut de franska vid två vinprovningar som anordnades i Paris. Den senaste var 2006. Det sved säkert i den Franska vinkulturen.

Nu ser jag fram mot att börja Grundkurs I i viner. På torsdag börjar allvaret.

Snart är äntligen sommaren över och vinprovningarna kan börja igen.

Hösten börjar med grundkurs 1 och sedan hoppas jag fortsätta med grundkurs 2.

Men innan dess är det Italien och semesterresa som gäller. Garda och förhoppningsvis ett och annat glas vin.