Tuff vecka med 3 provningar
Det 6:e avsnitten i 1-betygskursen handlar om röda viner
från Spanien o Italien
Trots att
Spanien har större vinodlingsareal än både Frankrike och Italien, så producerar
de mindre vin. En anledning är bristen på vatten, även om det är tillåtet med
dyrbar konstbevattning. Spanien producerar ca 30 milj liter /år och Frankrike
resp Italilen producerar ca 50 milj liter/år.
Tempranillo,
Bobal och Garnacha är de mest odlade blå druvorna. Den relativt okända gröna
druvan Airén är den mest planterade, inte bara i Spanien, utan i hela världen
och då sett ur perspektivet odlingsarealen.
Det var
fenicierna som kom med vinrankor till Cadiz, och romarna utvecklade
vintillverkningen. Några mörka århundranden i vinkulturen följde fram till 1492
då kristna erövrade Spanien och man började t o m exportera vin bl a till
England. När sedan Phylloxera- vinlusen – kom till Frankrike och Bordeaux blev
det så att de franska vinbönderna tog sig till Spanien och lärde spanjorerna, företrädesvis
i Rioja, fransk vinkultur. De tog också med sig vinstockar som än i dag odlas,
och som härstammar från den tiden. Vinerna i Rioja görs på samma sätt som i
Bordeaux, druvblandningar, jästa och lagrade på 225 l barriqas.
Phylloxera, vinlusen,
slog sen också ut vinodlingen i Spanien förståss, och vinodling föll i ”glömska”
början av 1900-talet. Endast sherry vinerna överlevde katastrofen. Först på
1970-talet kom vinodlingen åter i gång på allvar och då främst i Rioja och
Katalonien, med mjuka, lättåtkomliga, smakrika och fylliga viner. Spanien är
idag en av världens främsta vinnationer, med några av världens modernaste
vinanläggningar. (Och ägnas 1/2 lektion i denna kurs ! – märkligt kan man tycka.)
Spanien har
fyra kvalitetsklassningar och två bordsvinsklassningar.
DOCa i två områden – Rioja och Priorato.
DO finns i
ett 60-tal områden. Kvalitetsområdena är dock stora och kvaliteten kan variera
mycket.
DO Vinos de
Pago. Enskilda vingårdar med egen DO –status
VCIG
Kvalitetsvin med ursprungsbeteckning – nytt från 2003. Ett trappsteg för
lantviner med DO i sikte.
Bordsvinerna
VT – Vino de la Tierra och Vino De Mesa
Rioja
Delas in i
Rioja Alavesa med kalkhaltig lera och Rioja Alta med järn/kalkhaltig lera med
svalare klimat och de ligger högre. Rioja Baja, varmaste klimatet med järnhaltig
lera som ligger lägre. Floden Ebro slingrar sig rakt igenom distriket som
sammantaget är ca 10 x 4 mil. 80 procent rödaviner av sammanlagt ca 1,4 milj l/år.
Temranillo odlas mest i Alavesa och Alta
medan Garnacha Tinta är huvuddruvan i Baja.
Vid framställning
av röda viner blandas druvor från de tre distrikten. Vinerna lagras på amerikanska ekfat eller modernare, på franska
ekfat. Reserva och Grand reserva viner, har lång lagringskapacitet. Vita viner görs
både i fatlagrad stil och i lättare, friskare stil, som lagras på ståltank. Vit
Rioja görs som regel på 90 procent Viuradruva och resten av Malvasía och
Granacha Blanca. Rioja var första distriktet som fick status DOCa. Reglerna för Riojaviner är att de ska ha tillverkats, lagrats och
buteljerats inom fastställda gränser, 16 godkända druvor, begränsat uttag per
hektar, mini alkholhalt, bevattningsförbud, två etiketter på flaskorna och
sensoriskt testade(?)
Lagringsregler
för vinerna i Spanien
Garntia de
origen (sin crianza) – ej eklagrad
Con Crianza
– eklagrat, rött vin, minst 1 år på ekfat, vitt vin minst 6 månader på ekfat.
Reserva –
eklagrat, rött vin minst 1 år på ekfat och två år på flaska. Vitt vin minst 2 år,
varav 6 månader på ekfat
Grand
reserva – eklagrat, rött vin minst 2 år på ekfat och tre år på flaska. Vitt vin
totalt minst 4 år varav minst 6 månader på ekfat.
Blå druvor:
Tempranillo,
mognar tidigt, trivs i ekfat som ger typisk vanilj och trädoft. Toner av dill
och jordgubbar och har mjuka syror.
Granacha
Tinta – samma som Grenache, viktigt komplement i Riojavinerna. Typisk
blanddruva, hög sockerhalt som ger hög alkholstyrka. Fyllig med milda syror och
stor fruktighet, men fattig på tanniner.
Graciano
och Mazuelo är druvor som är på nedgång, pga låg avkastning och känslighet mot
mjöldagg.
Gröna
druvor är Viura, Malvasía och Granacha Blanca.
Katalonien
Mycket
varierande topografi och klimat, medför
skilda vintyper och vinodlingar som varierar från havsnivå till högre höjder.
Mest kända distrikten är Penedés och Priorato. I Penedés, strax söder om
Barcelona är vinmakaren Miguel Torres ledande, efter det han inledde
vinrevolusionen på 1970-talet med att använda franska druvsorter. Penedés
indelas i Baix(Bajo) – Penedés, nere vid havet där blå druvorsorter odlas,
Medio Penedés på 250 – 500 m ö h, där både blå och gröna druvor odlas och högst
upp Alt Penedés på 500-800 m ö h, där framför allt gröna druvor trivs.
Blå druvor
Tempranillo,
Granacha, Carinea och Monastrell.
Gröna
druvor
Parellada,
Macebéo (Viura) och Xarel-lo
Vintyper är
framför allt Cava i Penedés – 90 procent av allt mousserande vin i Spanien görs
i Penedés. Några av landets bästa viner framställs här av både inhemska och utländska
druvor. De är lätta och friska med frukt och arom. I Priorato framställ mer
koncentrerade,kraftfulla röda viner med hög alkoholhalt.
Priorato är
ett litet torrt bergit och svårarbetat vinområde, strax väster om Pedenés.
Odlingarna ligger på hög höjd upp mot 1000 m ö h. Låg avkastning. Vinerna har
blivit kult Priorato och kan bli den andra distriktet med DOCa klassificering.
Ribera del
Duero är ett bra område som producerar några av Spaniens bästa viner. Högt beläget
och kalkhaltig varierande jord beroende på läge, med ett varierande klimat
mellan medlehavs- och kontinentalklimat.
Även här är
Tempranillo dominerande, men under namnet Tinto Fino. Den är den dominerande
druvan i prestigevinet Vega Sicilia Unico – ett av Spaniens dyraste viner. Den
mest odlade gröna druvan är Albillo.
– Engagerade duktiga föreläsare –
Italien.
Hela
Italien på 7 sidor i kompendiet sammanfattar att landet står för 25 procent av
allt vin i världen och är nr 1 i vinproduktion. Vin odlas i de flesta jordtyper
i 20 olika regioner. Produktionen är ca 50 miljoner l/år på en areal av
antingen 0,9 milj ha eller 1,4 milj ha. Kompendiet redovisar båda uppgifterna!
Tidigare var det mest rött som producerades, men nu är det lika mycket vitt som
rött och rosé tillsammans.
Italien är
ett av de äldsta vinländerna och när grekerna kom på 1000-talet f kr. hade
etruskerna redan anlagt betydande odlingar i norra Italien, som grekerna döpte
till Enotria (Vinlandet).
Italiens
viner är indelade i fyra klasser
Vino de
tavola – enkla bordsviner
IGT – (
Indicazioni Geografiche Tipiche) lantvin, druvor från visst område
DOC –
kvalitetsviner
DOCG –
kvalitetsviner med garanti- fn 40 områden.
I DOC och
DOCG innehåller reglerna krav på skördeuttag, tillåtna druvsorter,
vinifikation, lagring och det geografiska ursprunget. IGT är ett slags
motsvarighet till de franska lantvinerna. Några av Italiens dyraste kvalitativa
viner har inte haft DOCG beteckning för att de inte uppfyllt de specificerade
kraven, utan framställts av ”otillåtna” druvor t ex, så som Sassicaia-vin. De
har lösts med att Sassicaia har fått ett eget DOC. ( det var ju praktiskt )
Piemonte, Toscana och Venetien är tre namnkunniga regioner.
Piemonte har ett inlandsklimat och druvorna mognar långsamt. Stränga
vintrar, svala höstar med dimma från dalgångarna. Jordmånen är kalkhaltig
märgel och s.k. tuff.
Blå druvor: Nebbiolo, mest kända vinerna är Barolo, Barbaresco och
Gattinara. Det röda vinet övergår relativt snabbt till en brun ton och
intensiteten i färgen blir snabbt lång med stigande ålder på vinet. Doft och
smak av mogna nypon, plommon, violer. Äldre viner också tjära. Multnande löv,
tryffel och champinjoner. De är mycket sträva och har en påfallande kraftig
smak.
Barbera, ger viner av robust fruktig karaktär med hög syra, inslag av
körsbär och lite bränd doft. Djup purpurfärg och inte så strävt som Nebbiolodruvan.
En av Italiens mest odlade druvor.
Grön druva är Moscato Bianco, som främst är känd för Asti Spumate och
pärlande Moscato d´Asti.
Toscana
Gammal vinregion men ett varmt och soligt klimat och mager grus o sandjord,
som ger bra förutsättningar för kvalitetsviner. Microklimatet varierar dock då
vingårdarna är många och regionen är stor.
Mest berömt är Chianti viner som produceras i 7 områden i Toscana.
Chianti Classico ligger mitt i Toscana. Chianti viner kan vara lätta eller
koncenetrerade med lagringspotential. En Chianti framställs av 75 – 100 procent
Sangiovesedruvan. Max 10 procent av druvorna Canaiolo resp Malvasia och/eller
Trebbiano får ingå, samt även liten andel Cabernet Sauvignon.
Vinerna Brunello di Montalcino och Vino Nobile de Montepulciano är sträva
kraftiga, fylliga lagringsdugliga viner, med mycket frukt och tannin som kräver
lång tid för att mogna.
Vino Santo, ett starkt sött vin är en lokal specialitet som framställs av
torkade druvor – passitodruvor.
Det berömda ?? (aldrig hört talas om) Sassicaiavinet som består av 85
procent Cabernet Sauvignon och 15 procent Cabernet Franc och således ett
Bordeauxliknande vin har tidigare inte godkänts som ett DOC på grund av
druvsammansättningen, men har nu då, fått ett eget DOC.
Blå druvor
Sangiovese är Toscanas mest odlade druva, som muterar lätt. Brunello är en
klon av Sangiovese. Sangiovese ger ett fruktigt vin med hög och lite kärv syra
och körbärstoner i aromen. Brunello ger ett mer tanninrikt och kraftfullt vin.
Andra druvor som kan ingår i Chiantiviner är Canaiolo Nero ( för färgen
skull) och Mammolo och Colorino.
Gröna druvor
Trebbiano, en högavkastande druva som är den mest odlade gröna druvan i
Itallien och i Frankrike! I Frankrike är den huvuddruvan, som destilleras till
Cognac och Armagnac. Den har en svagt äppelliknande doft, men mycket neutral i
smak och hög syra.
Malvasia som är en gammal druva som ger arom, extrakt och kropp till
vinerna.
Venetien
Området har en stor vinproduktion och framställer lätta röda viner som
Bardolino och Valpolicella vinerna, samt vita Soaveviner. Här framställs också
viner på passitodruvor, druvor som torkats halvvägs till russin innan de
krossas och jäses på traditionellt vis. Recitoviner som framställs av
passitodruvor är söta, då vinet inte fått jäsa ut.
Amaroneviner är framställda på samma sätt, men jäsningen har fått fortgå
till dess ingen restsötma återstår. Resultatet blir ett kraftfullt,
alkoholstarkt torrt vin. Amarone namnet kommer från ordet amaré som betyder
bitter – jmf den bittra tonen av körsbärskärnor i smaken.
Blå druvor
Corvina Veronese, i Valpolicella til minst 80 procent
Rondinella
Molinara
Gröna druvor
Garganega, i Soave till minst 70 procent
Trebbiano, i Soave till högst 30 procent
Andra stora vinregioner i Italien är Emilien-Romagna som främst framställer
bordsviner och det lätt mousserade röda Lambrusco-vinet ( som man kan få lätta
rysningar av att bara tänka på!) Sicillien och Apulilen är de
produktionsmässigt största vinregionerna i Italien. Både välkända
”internationella ” druvor och regionala druvor odlas. Starkvinet Marsala från
Sicilen finns i en mängd olika varianter och söthetsgrader.
Så kommer vi då till provningen -äntligen. Man kunde ju hoppas på en
Amarone, men så blev det inte.
-Vin med protokollsanteckningar–
Chianti Classico – nr 32229 149:-
Toscana. Ett mörkt, lättdrucket enkelt vin med hög syra. Ett typiskt
Sangiovese vin med körsbärskryddighet och ganska strävt. Jag tyckte inte det
var prisvärt.
Mauro Primotivo – nr 32364 60:-
Piemonte (tror jag) Mörk röd färg, stor doft och smak i början i kryddig
vaniljig stil. Sånt där som är ganska gott direkt. Borde ge signal om att det
inte är ett”kvalitetsvin”!!! – men jag gick på det igen. Det är ju gott ju. De
tär inte så strävt, det är mörkt, och inte så lång eftersmak. Alla gånger
prisvärt, som drickvin. Har med förnöjsamhet även haft det i box hemma. Men
till en ” speciell” middag ska man nog välja något annat.
Barolo– nr 2305 235:-
Piemonte. Ljust genomskinligt något tegelröd. (vore den inte tegelröd skulle
man kunna tro att det är en Pinot Noir på tätheten). Strävt, tanninigt, strävt,
strävt och med en lång eftersmak. Doft av mycket (komplex) som inte så lätt går
att identifiera men om man hittar lite nypon (t.ex.nyponpulver som man gör
snabb soppa på) så är det ju typiskt för Nebbioloviner.Jag kunde också efter
lång sniffning känna Viol. Behöver definitivt mat för att drickas med behag.
Knappast prisvärt att dricka nu, men lagras den ett antal år så blir den säker
bättre.
Conde de Valdemar Crianza – nr 12659 79:-
Rioja. Inget speciellt vin alls. Lite tanniner, lagom fylligt, kryddig doft
med vaniljton -fatlagrat-. Körsbärsaromer. Helt ok, men det finns bättre till
det priset.
Marqués de Arienzo Gran Reserva – nr 6110 148:-
Rioja. Doftar dill, kräftspad t.o.m. Då är det en Tempranillo! Den är inte
så fyllig, och har lagom med tanniner. Tja. Kanske lite dyrt egentligen. Fast
vi har druckit den hemma, och då var den god.
Solanes 2005 – nr 2716 179:-
Priorat. Doftar kryddigt, örtigt och fat/vanilj och mörk choklad. Smakar
likadant. Gott som bara den. Lång härlig eftersmak, och ganska mycket tanniner,
och fyllig känsla. Prisvärt. Så e´det.
